måndag 7 september 2009

Tråkig, vedervärdig, hopplös och allmänt deppad...

Är hemma från jobb idag... mår sådär bra. Febern kom igår men idag är den väl inte så farlig... Magen är värre just nu. Har jordens magkatarr eller "dyspepsi" som det så fint heter på läkarnack.. Inte så konstigt med tanke på hur hela jobbsituationen ser ut för mig just nu... Jävla skitmänniskor det finns!!
Hemmalivet är väl inte det mest trivsamma just nu heller, tycker jag... Känns som man är en upptagen singel, då man endast ser sin partner ngn gång under en 14dagarsperiod... Finns både positiva och negativa sidor av det... Just idag är det endast negativt, känner jag då jag återigen ringt o "tjatat" om att jag kunde göra middag till honom o hans ungar när han slutar jobba... enbart för att man saknar så mycket att det känns som hela innanmätet håller på att rivas isönder. Kanske är man för krävande helt enkelt?... Det är hemskt när historien upprepar sig och man känner i hela kroppen hur fel saker o ting är. Vad ska man då göra? gå på sin magkänsla eller slå bort tankarna o övertyga sig själv om att det är en annan människa/människor i huvudrollen nu och att det är jag som överdriver och ser på saker o ting genom redan trasiga ögon... Det är fan att man tänker och känner för mycket.. o framför allt är rädd som en liten sparvunge.... och att man är så glá i sin Läsk som man e... och hans fantastiska så trollungar....

Snart kommer min lilla prins hem o då ska jag vara en hemsk mamma o tvinga honom hjälpa mig att rensa ut mössor, vantar o halsdukar =) Här ska vara iordning på allt sådant innan den Skånska kylan slår till.
För alla som inte bott ngn annanstans i landet tycker det är fruktansvärt här nere i Skåne på vintrarna för det blåser o att det alltid är massa slask. För oss andra som växt upp under kyligare förhållanden tycker det är himmelriket att vara i Skåne på vintern! I Arvika där jag växte upp kommer jag så väl ihåg när man mötte Therese varje morgon vid "trappan" när man gick på Centralskolan. Man stod där med istappar i hela håret o stelnat snor under näsan. Tjusigt värre! Man var livrädd för att röra sig för att håret inte skulle brytas av. Mössa var givetvis inte att tänka på... man va väl ingen mes!! Kallt satan var det och snö tamej fan överallt vilket resulterar i isbanor. Har man varit med mig när jag ramlar o sett hur jag ser ut efter en fin 180volt så förstår man att jag + hala ytor inte direkt går handihand. Visst blir det fina isbanor här nere oxå, men då snackar vi typ 3 dagar under hela året, o dom 3 dagarna kan man väl alltid roa sig inomhus... o hunden skita i trädgården... Ja, Skåne är bara för bra!

Nu ska jag fortsätta gå omkring o sakna Läsken lite till, o känna mig allmänt nerdeppad, tråkig och alldeles hopplös.

Inga kommentarer: