fredag 6 november 2009

jag har annammat en ny ovana. En god sådan dock, men den håller på att ruinera mig! Frukost på Expresso House när jag jobbar, är min nya ovana. "klassikern" med scones o boysenberry marmelad samt varm choklad till är min nya last. 49 :- varje dag... Inte bra, men gott :) sitter just nu nere i Lund o käkar frukost rakt över stationen, mummms.

måndag 26 oktober 2009

Va trött jag blir på mig själv!! Har gjort det klassiska o glömt ställa om klockan. Kom just på d nu när jag satte mig framför burken. Mina klockor här i huset står just nu på 03.53, den på burken står på 02.53. Fan... Jag börjar jobba 4.41, suck...

lördag 24 oktober 2009

Uppe med tuppen o tvättar denna Lördagsmorgon. Sitter just nu o läser i en blogg som ett par killar från Arvika meckar med. Jag har gått i skolan med dom en gång i tiden o det är bara för kul att se hur knäppa de fortfarande är! Denna bloggen, "En annan del av Arvika" är hur rolig som helst! Kanske inte för er som inte har en aning vem människorna är som dom pratar om där inne, men för oss som har upplevt Månraketen, Porr Sven, Hasse o alla de andre originalen som traskar runt på gatorna i Arvika tycker den är för jävla rolig.
Fy fan va jag längtar hem till Arvika emellanåt....

Läs den! Det är humor. Min humor!


http://enannandelavarvika.blogg.se/

torsdag 22 oktober 2009

Jag är inte redo för att komma ut i verkligheten riktigt än, känner jag. Eller rättare sagt, jag vill inte , riktigt än.
Jag var igår i Ullared och handlade med en gammal arbetskamrat, även en "släkting" till min nu föredetta. Jätte trevligt på alla sätt o vis, men jag kände i hela kroppen hur osocial jag är för tillfället. När min väns lur ringde och det var min föredetta ville jag gå o dra nåt över mig. När jag sedan kom hem o fick se på facebook (av alla ställen) att han hade ändrat sin status och indirekt menar på att han är hur redo som helst för en ny människa, ett nytt förhållande, ja då ville jag kräka. Vet inte varför jag brydde mig, jag vill inte ha honom längre ju,,,,
Det går upp o ner varje dag, jag är nog alldeles för känslosam av mig har jag kommit på. Jag har alldeles för lätt att sakna ngn/ngt och svårt för att uppskatta det jag faktiskt har...
Det är som Uffe sjunger,
"Jag längtar inte längre efter att ha dig här, men jag saknar dig, som min själ har gått i från mig för att vara hos dig, så saknar jag dig.
Vid ett middags bord, i en tunnelbanevagn, då saknar jag dig
som vintern saknar våren,
som den kloke saknar dåren,
som en salva över såren,
som herden saknar fåren,
saknar jag dig,,,,
Jag önskar jag aldrig hade träffat dig där, sånna som vi vet nog inte vad kärlek är,
men jag saknar dig,,,,
,,,när jag inte hittar någonting som jag finner ngn glädje i, då saknar jag dig,,,
"

Fint, eller hur....

Idag är det Fredag och jag har tillbringat den gångna veckan på jobb och på Friskis, som vanligt. Har idag jordens träningsvärk i benen... knappt jag kan resa mig o gå... Fantastisk känsla!
I Onsdags hade jag en Göteborgstur och Gittan var med mig på tåget. När vi kom upp till Götet på morgonen så kom det fram ett par resenärer och klappade mig på axeln o berömde mig för mitt arbete och mina trevliga o orginela uttrop. Sånt kan göra en hel dag. Kul att få uppskattning för en gång skull, annars är det bara en jävla massa tjafs på tågen. Allt som händer o sker som inte är positivt är ju mitt fel, givetvis... Tur man har bra betalt för att ta all den skit vi ombordare normalt sett får.
När vi kom hem från Götet fick jag hoppa in akut o ta ett ungpass för Lotta som hade fått ont i halsen. Dom är så kära alla ungdomar som kommer varje vecka o tränar sina kroppar. Dom har verkligen insett värdet på sig själva och tar hand om den bästa människan de har i sitt liv, dem själva. Passet gick iallafall bra och jag har kommit på att jag absolut inte skulle ha ngt emot att ta det passet i framtiden oxå, trots att det är mer "vuxenträning" eller som att leda vuxna, än barn. Ungarna som jag har på Torsdagarna är oxå helt fantastiska och igår hade vi jätte roligt. 14 små kroppar gav gärnet, för jag va så elak så jag körde extra hårt med dom, igengäld fick dom leka extra länge.

Idag har jag på morgonen varit på Hud och träffat min läkare, givetvis överläkaren. Han såg inga som helst problem med att jag skulle kunna ta bort mina hemska mandlar och ska göra en skrivelse samt remitera mig vidare till öronnäsahals. Vi ska försöka fixa till mina fötter oxå, dom är ju formade så att jag går på lilltån och har man denna sjukdomen jag har så behöver man inte vara skolad för att räkna ut att det är katastrof. Idag får jag knappt på mig ett par skor, knallar nu runt i sandaler bara för min ena lilltå är bokstavligt talat mos, och det funkar ju inte riktigt..
Fick oxå en kopia på ngt papper från Tyskland om just mig o min diagnos. Jag fattar nada, rena grekiskan. Så här står d under rubriken "results" -
We detected a homozygous mutation in the COL17A1 gene an the above-mentioned index patient: the nucleotide substitution c.2383C>T, leading to the replacement of the codon for arginine with the signal for premature termination of translation TGA at amino acid position 795, p,R795X.
Hur fan ska man kunna fatta detta?? Under en annan underrubrik står det att det tydligen finns 4 italienare som oxå har exakt samma skada på sina gener som jag då uppenbarligen har, det är typ det enda jag fattar, för just den meningen är skriven så en normal människa fattar.
Vidare står det så här -
,,,,,,,they also demonstrated that the disease condition is primarily caused by reduction in the level of full-lenght collagen XVII mRNA carrying mutation R795X, and that the minor form of type XVII collagen transcripts bearing the internal deletion of exon 33 may account for the unusually mild phenotype of the probands.
Therefore, our result confirm the clinical diagnosis of non-Herlitz junctional epidermolysis bullosa in the patient.
Kul att dom har koll på läget,,,

Ikväll kommer Sus och hennes mamma hit o käkar lite. Sus ska fixa ordning min garderob, det har lixom varit hennes ansvarsområde de sista 10 åren. Hon är en perfektionist ut i fingerspetsarna, o vad jag är behöver vi inte vidare diskutera,,,
Jag har ju som sagt fantastiska vänner! Jag blev nästan gråtfärdig igår när Ullis höll ett föredrag för mig om vilken "underbar vän" jag tydligen är. Och fantastisk människa.. Tackar tackar och skrapa nu bort de där svarta från tungan, min vän...
Sus, som alla vet är min bättre hälft, hon är som alltid fantastisk. Även min kusin, Hanna, som jag växt upp med som ett syskon, hon har tröstat och funnits till hands denna månad som jag varit riktigt nere. Både Sus och Hanna har välkommnat mig till klubben, då de gått igenom samma sak många, många gånger. Jag däremot är inte så världsvan när det gäller hjärtefrågor, då det är första gången jag varit med om just detta som precis har hänt. Mitt X Herr P och jag hade ju ett förhållande som mer liknar en docusåpa, och det är jag som inte velat i det förhållandet, därför känndes inte det lika jävligt som detta gjort.

På tal om Herr P så har han börjat höra av sig hela tiden igen nu när han fått nys om att det är finito med Läsken. Igår ville han komma hit på kvällen, vilket givetvis var totalt otänkbart i min värld. Sus är helt bedrövad över att jag överhuvudtaget pratar med människan, men jag bryr mig inte så mycket. Han är ju faktiskt inte helt genomrutten och dessutom är det ganska skönt att snacka med ngn som jag kan vara helt o hållet mig själv med. Jag kan vara sur o jävlig, otrevlig till tusen o bete mig allmänt räligt mot honom o han är lugn som en filbunke. Många gånger har jag frågat hur han står ut, och hur han kan vara så lugn när jag är på så dåligt humör o han har alltid svarat samma sak,
"du är ju min lilla drake, det slår eldflammor ur munnen din ett litet tag, sen när alla flammor är borta så kommer, "min lilla Mia" tbx och henne vill man inte vara utan."
Ibland e han för söt den dära skitstöveln... Vi snackade i luren nu i Onsdagskväll efter jag hade haft Ungjympan och jag var på väg hem med bussen från stan. Efter ca en timmes snackande så sa han helt plötsligt -
"Baby, inte en enda mening har varit utan Läsken,,, Att du är gla för killen, det har jag fattat för länge sedan, men inte så här gla. Hitta ngn som faktiskt vill leva ett bra liv med dig, och som ligger på din nivå, för varken han eller jag kan någonsin höja oss till den."
Han sa oxå att han aldrig känt av ålderskillnaden som är 10 år, tvärtom, många av hans jämngamla har inte samma vett o mogna syn på livet som jag har tydligen.
Snacka om egotripp o snacka med den dära Herr P emellanåt =)

Imorgon har vi planerat för utgång. Jag ska vara nykter dock, är det tänkt än så länge. Så mycket sprit min kropp har fått i sig detta sista år är nog mer än vad den fått erfara under hela min livstid. Jag har aldrig varit glad för spriten och att vara nykter ute på krogen är för mig inget problem. Jag är känd för att alltid vara den nyktra och det är många av mina bekanta som aldrig sett mig onykter tillomed.. Vi får se..

Nu ska jag hämta Sus o sticka till solarieholmarna...
Lägger oxå in min absoluta favoritlåt. Uffe har en förmåga att sätta ord på mina känslor....
Inte bästa kvaliten på klippet, men givetvis var jag & Sus på plats när detta klippet i smyg har spelats in i Göteborg förra året. Vi satt på 5 raden, vilket är 5 rader längre i från honom än vad vi normalt sett burkar vara på hans spelningar.
Lyssna o njut....



söndag 18 oktober 2009

Det finns ett ställe där hela jag får ro i kroppen och det är på Friskis. Jag har kommit på att jag tillbringar mer tid än vad som är normalt just nu på gymmet. När jag står på löpbandet eller på orbitreken (har ingen aning hur det stavas) så försvinner allt som gnager i min, just nu, trasiga själ. Det är en underbar känsla att känna musklerna bli totalt utpumpade och när man inte tror man klarar mer så kommer man in i ett stadium som ligger långt bortom tid och rum. Det är så svårt att beskriva med ord,,,, men fantastiskt är det. Alla människor som är där uppe verkar vara så bekymmerslösa. Kanske har alla samma känsla som jag har när de tränar,,, man svettas ut bekymmerna...

Mina vänner, som givetvis är de bästa i världen, har ännu en gång visat prov på hur underbara de verkligen är. Ullis kom igår till mig med matkassar och 2 vinflaskor. Hon tyckte att jag inte skulle sitta ensam och må dåligt. Jag mådde så fruktansvärt dåligt i går, elakheterna nådde sitt klimax och jag bröt fullständigt samman. Jag måste nu erkänna för världen att jag är så fruktansvärt sårad, lurad och utnyttjad och jag har varit så dum så att jag inte fattat ngt av det förut.
Jag och Ullis satt uppe halva natten, klämde givetvis nästan båda flaskorna och ältade sönder alla problem till molekyler, ihopp om att de bara skulle försvinna sådär, poff,,
Sus, som är min bättre hälft, hon har oxå gjort vad hon kunnat för att få mig att må bättre,,
Fantastiska vänner! Jag vet inte vad jag gjort utan er...

Nu har jag just kommit hem från gymmet igen. Jag och Ullis har rört på oss i över 2 timmar. Jätte skönt! Imorgon är det jobb som gäller igen,,, 4.41 stämplar jag in och ska sitta jour till 10.41,,, sen blir det väl Friskis och löpbandet igen som gäller.

En mening som jag gått o "sugit" på hela dagen är
"Vi blir vad vi väljer, vi blir vår ensamhet"... Fantastiska Uffe....

torsdag 15 oktober 2009

Idag har jag slappat, slappat o slappat lite till =)
Började jobba 4 o slutade 9 (kort o skönt pass), hoppade direkt in i bingen när jag kom hem och där har jag legat tills nu. (kl är nu ca 16) Så skönt så! Har varvat läsning med sovning, en helt perfekt dag i mina ögon.
Nu är det snart dags för att sticka ner till Friskis o träna mina små vänner. Klockan 17 varje Torsdag är det mitt jympa-pass som äger i HBG=)

Mår otroligt bra, eller rättare sagt, bättre än jag mått de sista snart 3 veckorna. Igår va oxå en otroligt bra dag, känslomässigt sett. Jag hoppas verligen det håller i sig!
Självförtroendet är konstigt nog på topp o jag har kommit på mig själv med att vara gamla glada Mia igen. Kanske var inte detta uppbrottet från Läsken så dumt ändå?! Jag gick igår i Köpenhamn o filosoferade över mitt liv och jag kom plötsligt på mig själv med att jag gick runt o log , bara sådär. I just den stunden trivdes med mig själv mer än någonsin och tyckte synd om alla som inte får ha mig i sin närhet.
Haha, egotripp utan dess lika, eller hur. Men det är sant, jag hade den känslan hela dagen igår och den håller i sig idag oxå.


================================================================





Så, nu har jag kommit hem från träningen som var jätte rolig idag. Vi körde stationer och ett annorlunda slut på passet, som bestod av att jag tvingade alla springa följa Jhon efter mig runt om i Friskis lokalerna =) De andra motionärerna tyckte det va ganska kul faktiskt när en hel drös ungar med mig i spetsen kom springnandes.
Efter mitt pass fortastte jag o Ullis in till gymmet och tog en runda på löpbandet samt i roddmaskinen.
Mitt glada humör höll i sig och gör det fortfarande=) Jag saknar givetvis Läsken hela tiden så det svider i hela hjärtat, men jag bryr mig inte längre att det är som det är.
Mitt största problem just nu i livet är att jag har inte en enda nervlugnande piller kvar och jag ska inte till Hud förrän nästa Fredag. Jag rev i sönder bröstet igår och idag har jag hållt på att få spel på min hals. Det är ett jävla skit d här! Misstänker starkt att jag har lite allergi för ngn av mina håriga små vänner.... Kolla upp fakta i det fallet vägrar jag fullständigt, då jag hellre drogar ner mig de närmaste 10 (?) åren, än att göra mig av med ngn av dem, men fan, jag måste få gnälla lite.

Pratade nyss med min gamle underbara skolkamrat, och tillika min frisör, om att göra val i livet. Jag berättade att jag aldrig tar bort ngt dåligt, eller ngt som inte känns bra i mitt liv, utan att jag alltid lägger till ngt bra/bättre istället. På detta viset så eliminerar man det dåliga automatiskt utan att man behöver ta beslut, samt utföra handlingar som ger en en känsla av saknad eller tomhet. Jag har alltid haft en enorm separationsångest, spelar ingen roll i vilken situation det handlar om och jag har lärt mig att det är lättare att hantera separationsångesten om jag lägger till ngt positivt i mitt liv och för över min energi, som annars hade gått till att grubbla o må skit, till ngt vettigt och som faktiskt är bra för mig och mina nära runt omkring.

Nu ska jag hoppa in i bingen o läsa lite... ska jobba imorron bitti igen, sen pressa lite på gymmet =)=)

tisdag 13 oktober 2009

Ja, vad säger man... Fantastisk låt, fantastisk text, fantastisk sångare och den bästa tvserie som finns!
Man behöver inte vara ett geni för att förstå jag lagt ut den direkt till Läsken.....

Lyssna o njut.........




lördag 10 oktober 2009

Hittade en smygfilmning när jag satt inne på youtube o klickade rundor lite med Eldkvarn som spelades in förra året den 25/1, samma datum jag o Sus var och såg dom. Har gått igenom just detta klippet nu hur många gånger som helst och kan med all säkerhet säga att jag både ser och hör mig själv hela tiden i videon. Lyssnar man noga på bakgrundssorlet så hör man hur jag pratar med ngn karl. Lite små roligt faktiskt och skumt att hitta sig själv sådär.

Låten är dock fantastiskt bra med en fantastiskt vacker text! Lyssna och njut........


Ett konstaterande.




Jag kommer vara jävligt trött denna Lördag!

torsdag 8 oktober 2009

Fröken dubbel V är idag ledig från sina tåg =) Jag städar, tvättar, tänker, läser och glor på tvn om vartannat. Allt för att låta tiden gå och för att försöka få tankarna på allt annat än alla problem som fyller hela min värld för tillfället.
Något positivt som hänt är väl att jag börjat plugga igen. Bara en komvuxkurs, men det är ju alltid ngt. Har sökt in på kurserna som jag missade förra terminen i Arbetsvetenskapen. Hoppas på att komma in igen så att man blir klar med sin utbildning ngn gång som personalvetare. Det går inte att jämföra pluggandet på komvux och högskolenivå. Mycket mer "tänk" på högskolenivå och mer "inpräntning" på komvuxnivå, om ni förstår.
Jag har oxå gjort som skrev jag skulle göra, nämligen att tillbringa mesta delen av min fritid nere på Friskis. Igår var jag dock inte där och jag bröt fullkomligt samman på kvällen när jag pratade med mitt... X. Vad konstigt det känns att säga/skriva det. Lika bra att vänja sig väl... Vet inte om det hade med träningen att göra, men det är ju vetenskapligt bevisat att träning och humör går hand i hand. Man blir inte lika deprimerad när man tränar, tvärtom. Man utsöndrar massa "glädjeämnen" i hjärnan som får oss att må bra.

Åter till ämnet, Friskis. Jag har tränat som bara den och det har gett resultat på vågen. Kanske har ett kraftigt minskat matintag hjälpt till, men skitihop, vågens siffror börjar iallafall gå åt rätt håll, neråt =)
Idag ska jag ha mitt fantastiska junior pass igen, dom är så underbara mina små ungar. Dom kommer som trogna hundar varje vecka och verkar tycka att det är ganska roligt. När jag ser en människa som rörsig och tar hand om sig själv tänker jag alltid att de är så starka människor. Dom bryr sig och tycker om sig själva. Det är viktigt, så fruktansvärt viktigt för att överhuvudtaget kunna ge ngt till ngn annan. För är det inte det livet går ut på? att ge så mycket av sig själv till ngn annan och få tbx? inte att bara ta o ta..

En vän till mig sa för ett tag sedan att hon skulle börja bli elak och självisk, för då får man det bra. Jag funderar starkt på att anamma hennes tankesätt! Jag tycker själv jag gör allt (nästan) rätt. Jag bryr mig om andra, jag försöker ställa upp på allt och alla, jag vårdar mina vänner så väl jag kan, jag sköter mitt/mina arbeten, jag skänker pengar till välgörenhet, jag köper för fan alltid med mig ngt att käka till de hemlösa på Malmö Centralstation och här på Knutpunkten samt åt dom som alltid står utanför Willys och OJ. Jag tänker på naturen och försöker vara så politiskt insatt som jag bara kan, jag vill vara med att påverka vår värld så att kommande generation ska få det bra, om inte bättre än vad vi har haft och jag gör detta genom att utbilda mig själv, då jag starkt tror på att kunskap ÄR makt! Jag anser mig själv vara relativt godhjärtad, jag ser mig själv som snäll och jag har mer kärlek i mitt hjärta än vad jag många gånger kan hantera. Jag vill inte ha ngt extravagans, jag nöjer mig med det enkla i livet och det som faktiskt betyder ngt i slutändan, nämligen ett mänskligt erkännande av kärlek. Jag tar hand om mina djur på bästa sätt jag kan, fast jag faktiskt inte valt att skaffa dem själv. Alla mina djur har varit "hittedjur". Ngn har inte velat ha dom och jag har inte kunnat se på när de bara kastats iväg, som en förbrukad vara. Jag älskar verkligen mina små lurviga vänner och jag tänker göra vad jag kan för att de ska få ett så bra liv som de kan få.
Vad jag vill ha sagt är att alla de människor jag "känner" som betet sig som ett par jävla svin, de som inte ser längre än till sig själva och inte lyfter ett ögonbryn för sin omvärld, de lever fanimej ett lugnt familjeliv, de har bra arbeten och ett stort umgänge. Allt det som jag vill ha, har dom, och det gör mig nu så jävla irriterad. Jag ger alla en chans och ingen ger mig en, just så känner jag det nu. så jävla nedrigt. Jag är så bitter i vissa stunder just nu och jag håller fullständigt med min vän då om att de goda får skit, medans de onda får ostbrickan.
Jag var och klippte mig igår hos en vän som jag känt sedan dagis tiden. Hon sa att jag var tvungen att börja tänka på mig själv, men va fan, det är ju det enda jag gör just nu. Inte på mig själv kanske, utan på mitt eget öde. Jag tänker o jag tänker och jag är helt klar över vad jag ska göra de närmaste månaderna. Jag är ingen planeringsmänniska så att kunna planera månader framåt är en stor bedrift för mig. Jag ska plugga resterande av året, gå ner i vikt igen så jag blir "normala" Mia. Jag ska få ordning på mitt hem som just nu är kaos, en hall utan lister, massa maskiner som är trasiga och ett köksgolv som ska läggas klart. Jag ska be (ja, jag e faktiskt polare med jesus) varenda kväll om att jag snart får fast jobb så jag slipper oroa mig för den ekonomiska biten och jag ska ge all den kärlek som Läsken inte vill ha till min son istället. Detta är mina löften till mig själv för det resterande av år 2009.

Jag är så fruktansvärt bitter just nu och det är inte riktigt likt mig.
Hoppas på att kunna slänga in ngt inlägg här som går i en positiv riktning snart =)



Åter en fantastisk låt som de senaste veckorna gått på repeat i mina högtalare.... Lyssna o njut =)

lördag 3 oktober 2009

Min jobbedag igår blev något utan sitt like! Obama var på besök i Köpenhamn och jag hade en Danmarkstur, tyvärr. Jag skulle vara andre man på ett tåg över bron och byta på Kastrup. "Idiotvändorna" kallar jag de turerna, då det enda vi gör är att följa med tåget från Malmö till Kastrup och sedan vända och åka tbx. Jag lyckades komma till Kastrup i samma veva som Presidenten ankom och då stängdes hela bron av. Jag stod som ett fån och väntade i 2. 30 timmar. Trode jag skulle frysa ihjäl! Istället för att försöka ta mig tbx till Malmö så skulle jag åka direkt till Köpenhamn blev det bestämt från driftledningen och därifrån ta mitt tåg till Helsingör och detta gjorde jag fint, bara det att då kom ju för fan inte det tåget heller. Jag och en förare stod på hufudbangården i Köpenhamn i över 2 timmar och väntade. När slutligen den kärran kom så skulle vi bara åka till Österport och vända (!) Det hade ju fan varit lättare för alla om man avlyst det tåget oxå. Vi hade då kunnat knalla in i stuen o värmt oss lite. Väl hemma i HBG så blev det en snabbsväng till Väla, solning i 24 minuter och sedan var det time för att göra sig ordning för Caj Karlsson.

Caj var lika bra som vanligt. Han är så skön när han vimmsar omkring. Han hade med sig en ny gitarrist som faktiskt var helt OK. De hade aldrig spelat ihop förut och tydligen inte ens repat inför spelningen. Duon slöt iaf ihop till en helhet och levererade en fantastisk kväll.

Idag har jag oxå jobbat. Jag började 4.45 och slutade vid 10-tiden. Jag var så slut imorse så jag glömde min väska hemma med alla tillbehör som är ett måste för att kunna arbeta. Jag måste börja lämna den i mitt skåp på jobb eller nåt, för dagen har varit minst sagt ineffektiv.

Idag är det oxå en hel vecka sedan jag blev singel. Vi satt och pratade om detta igår kväll, jag och Sus och ingen av oss kan fortfarande greppa läget riktigt. Jag har, som jag skrev igår, nu fattat att det är totalt finito, men jag har fortfarande inte greppat vad som hänt och varför. Jag letar anledningar hela tiden. Hjärnan arbetar övertid och jag får inget vettigt gjort alls. Jag försöker läsa men tankarna fladdrar iväg, så det enda jag sysselsätter mig med hela dagarna är att glo på datan och städar. Mitt hem är tipp topp, det är väl det enda positiva just nu. När jag pratade med honom i Torsdags, ja i Onsdags oxå för den delen, så sa han att han oxå tyckte det var jobbigt och att han tänkte mycket på vad som hänt. Han menade på att han oxå saknade mig och det förstår jag inte överhuvudtaget. Jag förstår ingenting. När jag sa att jag ångrade denna tiden så sa han att han iaf tyckt att vi haft det bra (!) Vad är då problemet??? Jag fattar verkligen inte. Det finns en annan anledning, jag hittar den bara inte just nu. Ibland ser man inte riktigt vad som finns mitt framför näsan, det är för närma lixom. Jag hoppas att jag får ihop hela historien den dagen jag kan backa några steg och se allt ur ett annat perspektiv.
Det ultimata i min värld just nu hade varit att han tog sitt förnuft till fånga, inom en väldigt snar framtid, innan jag helt ballat ur och det inte finns någon som helst chans att jag skulle ta honom tbx. Jag klarar inte av längre uppehåll, hade det med mitt andra X och det enda jag gjorde var att undra vad han haft för sig under den tid vi var isär. Jag klarar inte sånt där, blir så osäker och allmänt hemsk att vara med. Nej, går det för lång tid så är det kört, det blir då aldrig ngt bra.
Jag saknar min lilla Läsk så det gör ont i hjärtat, tycker det är fruktansvärt jobbigt att inte prata lite skit med honom, inte se hans nummer när telefonen ringer. Tänk vad fort man vänjer sig vid ngn. Jag saknar hans små trollungar oxå. Jag som hade tänkt fråga om dom inte kunde få följa med mig på Cirkusen som är i stan denna helgen. Min lilla prins tycker givetvis det är tråkigt att ha en mamma som är ledsen och han var så glad för lilla Läsken. Han är helt förtvivlad för vem som nu ska laga hans cykel och han skulle ju få åka Harley Davidson med Läsken var han lovad. Ungar tänker så annorlunda mot oss vuxna.... Han har oxå sagt till mig på skarpen att jag ska fixa till allt, att jag måste vara lite snällare så kanske han kommer hit igen... barn barn...

Jag bestämde mig inatt för att detta skulle bli sista dagen jag sörjde över Läsken. Tänker han om så gör handet, men det mest troliga är att han inte gör det. Han är en ganska principfast människa, vilket är en del av det jag tycker om hos honom. Just nu biter det mig i svansen dock... Det har gått en vecka, inte så lång tid kanske men jag orkar inte hålla på med fjanterier och gräva ner mig för ngn annan längre. Jag ska bosätta mig så mycket jag bara kan på gymmet, har några kilo att gå ner samt ett inre att läka. Min hud ska få vad den behöver för att kunna bli "normal" igen. Just nu ser jag inte för vacker ut kan jag lova! Jag ska återgå till den glada Mia, den Mia som faktiskt tycker livet är underbart och att varje individ är fantastisk. Jag älskar litteratur och den skrivna världens mysterier. Jag ska återgå till den igen, det har ju inte blivit så mycket av den varan sista tiden.
Vad jag däremot inte kommer att göra på mycket, mycket länge är att släppa in ngn i mitt liv igen. Jag vill inte ha mer strul i mitt liv, jag vill ha ett lugnt och kärleksfullt liv. Läsken säger hela tiden att jag är så ung, men alla som känner mig riktigt vet om att det är bara till åren, inuti mig ligger erfarenheter som räcker för en hel livstid. Mycket strul och många otäcka erfarenheter men de är mina minnen och jag har blivit den jag är idag, tack vare dom.
Han har så fel, så fel när han pratar om vår åldersskillnad. Jag har många gånger känt mig mer "vuxen" än vad han är, sett mer realistiskt på saker o ting än vad han har, samt agerat mer moget, vuxet och humanare än vad han har i många situationer. Jag kommer att vända på klacken vid minsta antydan till ålderskomplex, vare sig det är från vänner eller dyl. Man måste se människan, inte masken som döljer vårt JAG. Ålder, status, kön, etnicitet etc är för mig bara ett komplement till vad som gör en människa fantastisk i egen person.

Nu vet alla om att det är slut mellan mig och Läsken. Han har klargjort detta via blandannat facebook (!) och jag pratade förut med en gemensam vän till oss. Det hördes direkt att hon visste om vad som hänt och då vet alla andra det oxå. Idag är han tydligen iväg med sitt X och kollar på bilar så Sus och mina andra vänner på den Franska fabriken kommer att ha ngt att prata om på Måndag. Jag ville inte att våra gemensamma vänner skulle få veta ngt än, jag orkar inte med allt snack just nu, men han brydde sig väl inte om det... Varför skulle han, det drabbar ju bara mig... Det känns förnedrande och jag känner mig fruktansvärt dum med tanke på alla jag gjort illa för att få vara med Läsken. Jag skämms nu och hade jag vetat det jag vet idag hade jag aldrig hoppat på detta tåget. Jag tycker vi haft det bra, men just nu känns det inte som ngt av detta har varit värt att trampa på ömma tår för. Jag trodde verkligen inte detta skulle hända och jag har aldrig i mitt liv varit så lycklig med ngn. Jag har aldrig heller gett så mycket av mig själv till ngn som jag gjort till Läsken. Jag hoppade in i detta med tanken om att det verkligen var på riktigt och jag såg verkligen en framtid med denna mannen. Patetiskt kan tyckas, men så är det... Jag känner mig lurad på konfekten och aldrig mer jag kommer låta känslorna ta överhand när det står mellan vänskap och kärlek.

Jag känner att jag nu tjatat ut ämnet rejält, inte bara här utan för Sus oxå. Det är som det är och jag kan inget göra mer än att fortsätta med mitt liv. Jag har nu varit totalt ärlig mot alla och ingen kommer någonsin att få höra mig säga ett ont ord om Läsken. Då hade det bara varit bitterheten som talat och det kommer den inte att få göra. Jag tycker fruktansvärt mycket om honom och jag saknar honom, men jag tänker inte gräva ner mig mer... Jag vill inte heller prata med ngn om detta, allt pratande sköts till Sus och jag vill verkligen inte förklara mer, det har jag gjort här nu så det räcker... Läsken kommer inte bli glad om han ser att jag lagt ut, inte allt men stommen av situationen, här, men det får han vara då. Jag måste oxå få säga mitt, och framför allt berätta för mina vänner hur det ligger till. Det är inga sura miner, från min sida iaf, mellan mig och Läsken och därför hoppas jag att snacket därute kommer att vara i en trevlig samtalston.
Jag hoppas och tror allt blir bra i slutändan... och jag kommer att hoppas på att han tänker om, ett tag till....


Tänk att det är så svårt att bara leva ibland........................................


Här kommer en fantastisk låt med Caj Karlsson! Lyssna o njut.... =)


fredag 2 oktober 2009

Nu är det över på riktigt för mig. Jag har nog inte fattat riktigt vad som hänt, inte konstigt med tanke på allt gått så fort. Det har verkligen gått från bra till helt slut på några timmar. Ibland fattar jag inte alls hur karlar är funtade. Jag kommer aldrig att göra om detta misstaget, det är säkert! Aldrig mer!
Jag har pratat med Läsken 2 dagar i rad nu och det har inte direkt varit några trevliga samtal. Vi som alltid haft lätt till skratt, alltid kunnat prata ordentligt och aldrig sagt något dumt till vararandra, har nu bråkat och varit allmänt otrevliga i samtalstonen. Fattar ingenting av hur det har kunnat bli så här. Jag tycker fruktansvärt mycket om denna mannen som människa och det sista jag vill är att bråka med honom. Efter vårt samtal igår känner jag att det bästa är att inte ha kontakt med honom mer än nödvändigt, iaf tills han klivit upp ur sin "stenålderssvacka".
Men som sagt, nu är det iaf över för min del och jag har äntligen förstått att det verkligen är slut och ingen återvändo finns.

Idag ska jag jobba i Danmark hela dagen och ikväll är det Caj Karlsson.
Nytt liv, ny dag, nya tilfällen. Ingen ide att deppa ner sig längre =)

onsdag 30 september 2009

lite bättre.......

Idag är en bättre dag. Än så länge iaf.
Jag har jobbat Göteborgsträckan idag igen och slutade 12.21. Perfekt arbetsdag. Från det att jag slutade tills nu har jag faktiskt legat o sovit, lat som få.
Mitt kärleksliv är fortfarande jävligt komplicerat och trycket i bröstet finns kvar. Känslorna går upp o ner hela tiden och för tillfället har tårarna tagit slut och likgiltigheten tagit över, men av erfarenhet vet man ju att detta försvinner så småningom och att man då står där o undrar hur fan man kunnat lagt ner så mycket tid på ngt så banalt som en karl. Det finns ju så mycket annat i ens liv att lägga energi på. Tyvärr ser man det inte klart när man är mitt uppe i skiten.

På Fredag har jag och Sus planerat att gå o se Caj Karlsson, om det finns biljetter kvar det vill säga. Länge sedan vi var på "småspelningar" så det ska bli riktigt roligt. Ju fortare man kommer tillbaks till det sociala ju bättre är det, så ni kan tro jag har bokat upp en hel massa jobb samtevenemang framöver. Här ska det inte deppas länge till ska gudarna veta! Det gör ju lixom ingenting bättre. Vad jag har lärt mig av det sista året är att aldrig ta saker o ting förgivet, inte tro på ngt som ligger bortom mitt synfält.
Nu ska jag ta tag i mitt hem en stund och sedan krypa ner i soffan med en bok tills klockan slår 21.oo då Greys A. börjar. Som man har längtat efter denna säsongspremiären!

måndag 28 september 2009

Tisdag morgon och jag är tröttare än tröttast. Ska börja jobba 5.45 och efter jobb är dagen fullspäckad av aktiviteter. Det är ett måste när man har hjärtesorger! För att inte tänka för mycket på skiten så dövar jag alltid mig själv genom att göra så mycket som möjligt, på så liten tid som möjligt. Mitt hem är aldrig så fint o rent som när jag har hjärtesorger.
Igår jobbade jag på Göteborgssträckan o höll på att bli tokig av tristess. Tankarna fladdrade hela tiden och jag råkade få iväg ett litet mess på en jävla massa sidor till den kolsyrade mannen. Inte bra alls och särskillt inte med tanke på att jag blev förbannad när jag fick svar. Då råkade jag skicka iväg ett ännu längre mess. Tror det låg på 12 sidor, eller nåt... Fy va förbannad jag va på honom för han är så fruktansvärt korkad. Ja jävlar i hallonskogen,,, Nu däremot är jag lugn som en filbunke så det var kanske lite ilska som krävdes för att bli någolunda människa igen.

Ikväll är det medlemskväll på Intersport så då tänker jag vara först i kön för en massiv terapi shoppingrunda. Nya träningskläder ska införskaffas samt skor. Nu ska jag iallafall pysa iväg ner till jobb och slava på Malmötågen i några timmar...

söndag 27 september 2009

Satt o kollade rundor på fisboken lite och hittade ett gammalt strul till mig som tydligen oxå är heartbroken. Han brukade alltid spela och sjunga "Late for the sky" med Jackson Browne. Kom och tänka på en textrad i låten som går ngt i stil med --

"You never knew what I loved in you
I don't know what you loved in me
Maybe the picture of somebody you were hoping I might be"

Kunde inte sagt det bättre själv...



Halleluja

Mitt liv just nu är en jävla röra. Allt är som det brukar vara alltså. Fötterna står just nu på botten och det enda positiva just nu är att jag inte kan komma någon annanstans än upp. Statusen med min lilla Läsk är fruktansvärd komplicerad. Läsken är 13 år äldre än mig och detta har han tyckt var fruktansvärt jobbigt ända sedan första dagen vi fick ihop det. Jag som tillbringat de senaste 8 åren med en karl som varit 10 år äldre än mig, samt har ett umgänge som ligger i samma ålderskategori kan överhuvudtaget inte se problemet i Läskens huvudbry. Jag har aldrig sett annat än människorna bakom fasaderna lixom. Ålder, kultur, etnicitet etc. har aldrig spelat någon roll för mig. Jag har alltid försökt se vad som finns inuti fasaderna hos de människor som funnits/finns i mitt liv. Jag önskar att Läsken kunde göra samma sak. Hur som helst så tvivlar jag inte ett dugg på att allt kommer att lösa sig i slutändan för oss båda, hur det än blir mellan oss...

Idag kommer min pappa på besök. Det händer inte var dag direkt man har gubben här nere i Skåneland och definitivt inte hemma hos mig. Vi hade planerat att han skulle fixa middag till oss idag, alltså till Danny, mig, Sus och Läsken, men eftersom läget är som det är med Läsken så får Sus ta med sig sin lilla mamma istället.


Känns inte så kul att skriva här inne just nu när man inte har något positivt att delge. Jag har inte sovit en blund inatt, bara grubblat över hur något som var så bra kunde bli så fel. Mitt ansikte och hals är ett enda stort sår just nu då jag rivit isönder mig totalt och min magkatarr är under all kritik. Som sagt, saker o ting kan bara bli bättre o bättre i min värld...
På måndag ska jag ta tag i mitt liv ordentligt igen. Jag ska då jobba på förmiddagen, föräldramöte på eftermiddagen sen är det träning som gäller. Har slått vad med Ullis om att har jag inte gått ner 5 kilo tills i slutet på Oktober så måste jag bjuda henne på Oasen, en av HBGs dyraste resturanger.


Nu är klockan snart Söndag morgon och jag ska nu sluta beklaga mig här inne och ta en runda med min gula lilla Volta.
Lägger oxå in en låt som passar mitt humör för tillfället. Lundells tolkning av "Halleluja" är fantastisk! Jag kunde lika gärna skrivit texten själv i nuläget. Lyssna... o njut...




måndag 14 september 2009

Måndag morgon och jag vill redan att denna vecka ska ta slut. Jag och Danny hade värsta bråket imorse, suck. Visst är det märkligt hur ens älskade lilla prins kan förvandlas till en ondskefull drake på nolltid. Jävla humör den ungen ligger inne med! måste han ha fått från Håkan.......
Iallafall sitter man här nu framför burken igen med rödgråtna ögon och känner sig totalt slut i kropp & själ. Danny sitter o glor på TV. Jag skjutsade honom upp till skolan, men efter en halvtimme kom han hem igen för han hade tydligen studiedag. Givetvis har han glömt att lämna mig papper om detta. Så trött man blir....
Känner att jag är inne i en "depp-period". Det är skit på jobb, skit på friskis o skit hemma med alla nära inblandade, plus att jag konstant går runt med Sus pappa i huvudet. Fattar inte varför jag inte kan släppa de där bilderna som ständigt finns på min näthinna. Vi började prata lite om honom i Lördags hemma hos Laxlusen och jag kännde hur tårarna brände bakom ögonlocken. Så sjukt när det faktiskt inte är min egen far som gått bort. Sus klarar allt så fint, o jag är ett vrak. Hur sjukt är inte det och framför allt själviskt! Jag borde trösta henne, inte tvärtom.
Jag får kalla kårar bara jag tänker på att gå in i hennes mammas lägenhet igen. Jag ser honom sitta på dasset död hela tiden och ligga där på golvet i hallen medans ambulansmännen kämpar för att försöka få honom tbx till livet. Nej fy fan, jag vill inte gå in där i lägenheten igen, det räcker med bilderna som ständigt fladdrar framför mina ögon...
Övriga problemen ska jag ta tag i ett i sänder. Alla som känner mig vet om att jag på ngt sätt alltid lyckas fixa till allt på ett bra sätt i slutändan, och att mina "depp-perioder" är ett övergående stadie. Man ska bara falla så lågt att man inte kan komma mer än upp igen, och kunna sålla bort allt onödigt som inte man behöver lägga energi på i första hand. Just nu är allt bara en jävla röra i huvudet. Jag är nog inte den trevligaste människan att umgås med just nu..



Kl. 14 är det dags för att sitta jour på jobb igen till kl 22. Blev ingringd till att åka med 20.10 tåget till Malmö och pass hem igen igår. Lagom arbetsdag =) Får se om man får ngt att göra idag eller om det blir kontorsarbete. Ska försöka få tummen hur det feta organet på baksidan av kroppen och ta mig till Vägledningshuset denna vecka för att skriva in mig på en komvux kurs. Jag saknar skolan så otroligt mycket att jag bestämt mig för att läsa en komvux kurs som substitut för högskola. Jag måste aktivera min hjärna lite innan jag blir tokig rent av! Jag har 3 stora passioner i mitt liv och det är att träna, läsa och musik och av alla 3 har jag fått alldeles för lite av den senaste tiden. Jobbet har tagit över mitt liv totalt, vilket tyvärr är ett måste så länge man bara går på timmar. Det är första gången i mitt liv jag faktiskt behövt vara orolig över hurvida jag har en inkomst nästa månad eller inte. Det tär på psyket enormt och jag vågar inte tacka nej till tider, därav nästan ingen ledighet denna månad. Sjukt att behöva ha det så, men det är väl bara till att vänja sig vid detta nya liv. Jag har tider denna månad ut, för Oktober vet jag inget än. Jag hoppas verkligen det kommer ut listor för Oktober denna vecka så den här klumpen i magen jag har kan släppa och jag kan vara lugn en månad till.

Nu ska jag ta tag i Maggans pälstussar som ligger överallt i hela huset. Funderar starkt på att raka mina håriga små vänner!
Lägger oxå in denna fantastiska låt med en av världens bästa sångare. Tröttnar aldrig på Joes fantastiska röst! Jag lyssnar alltid mer på texterna i musiken och har de inget budskap som tilltalar mig så sågar jag låten rätt av, men Joe kan sjunga vad fan som helst och texten kan vara hur menlös som helst, allt blir fantastisk oavsett vad, bara denna mannen öppnar sin mun! Att få se Joe Cocker LIVE är för mig en dröm!
Lyssna o njut =)




söndag 13 september 2009

Søndag eftermiddag har redan gjort sin entre och jag sitter jour på jobb (dærav mina danska æ och ø). Denna helgen har gått alldeles før fort! Kunde varit Lørdag lite till och jag varit ledig..
Helgen blev inte riktigt som jag førvæntat mig, men bra ændå. Læskeburken kom till mig i Fredagskvæll och kækade rækmackor o møs. Trodde hjærtat skulle hoppa ur brøstet nær jag såg honom kliva ur bilen. Ville bara slænga mig runt hans hals och inte slæppa taget, men nu ær man ju vuxen och gør inte så ;)
Lørdagen kom oxå och gjorde sig till kænna. Læsken stack ivæg till sitt garage som vanligt på morgonen och jag hade en enorm tvætthøg att ta hand om. Hadde hellre spenderat dagen med honom om jag ska vara ærlig... På kvællen var det dags att dra sig mot sødernshøjder, dær vår væn Laxlusen bor. Han var snæll och bjød in på mat o liten førfest, vilket han ofta gør. Generøsare mænniska får man leta efter! Læsken var till min stora glædje med och man kan inget annat æn att vara stolt øver honom! Han som då aldrig førr træffat min væn Laxlusen gjorde bra ifrån sig och visade åter prov på hur fruktansvært allmænbildad han ær. Han kan lite om allt den karlen och ær vældigt social nær væl hans osækerhet slæppt.
Vi føljde med hela gænget ner till stan en runda men drog oss tillbaka bara nån halvtimme efter...
Væl hemma hade vi en liten diskussion om diverse ting.. Jag vet varken ut eller in idag, och jag ær just nu livrædd før att jag førstørt ngt mellan oss.... Jag kanske helt enkelt ær før seriøs før honom?...Jag hoppade inte in i detta utan tanken på att jag verkligen ville utveckla det till ngt bra... ngt riktigt..
Jag vill inte ha ngt strul! Jag vill inte leka længre, jag vill inte ha fler karlar i mitt liv. Jag vill bara leva tillsammans med den mænniska jag tycker om och vara så lycklig det går att vara. Jag vill bara dela med mig av mitt liv och få intræde till hans... Ær det før mycket begært utav livet?
Jag ær inte en sådan mænniska som sætter krav på andra som jag sjælv inte kan leva upp till, kanske ær det inte bra, kanske ær det,,,
Tænk att det ska vara så svårt att ælska och att bli ælskad av ngn.....


"Det ær som jag levt mitt liv på en sten i strømmen, jag har klamrat mig fast vid en skærva av drømmen,,,
Jag har væntat i min ensamhet, jag har gømt mig i min hemlighet, jag har sett dagar komma, jag har sett dagar gå,,,
Nu vill jag aldrig mer stå vid sidan om, en bit ifræn, på en sten i strømmen. " ~~Uffe~~



Hur som helst så får vi se hur det går med allt, och hur som haver så blir allt ok i slutændan! =)

onsdag 9 september 2009

Datumet känns igen...hmm....

Kom just på att jag och Håkan skulle ha firat 10-årig bröllopsdag idag...

Onsdag 9/9-09

Onsdagen är här och om två dagar så får jag äntligen träffa min lilla läskeburk igen=) Att man kan längta efter någon så mycket som jag gör efter honom är sjukt!
Idag mår sjuklingen mycket bättre, lite ont i halsen men inget dödligt. Jag hoppade upp ur bingen vid sju o kilade ut i morgondaggen för att ta en titt på mina ägor... Läget va som jag fruktade, katastrof! så det var bara att hugga tag i verktygen o börja fixade till lite. Nu är det inte direkt Sofierostuk efter endast ett par timmars pillande i jorden, men det är dock mycket bättre än förut! Har nu satt mig tillrätta här vid min älskade lilla dator med en kopp te och ska försöka få fason på musiken till kvällens Ungpass. Jag har tagit låtar från mitt gamla, mitt nuvarande, förra terminens ungpass samt från Annas förra Baspass. Väldig blandning som jag nu ska försöka få ner på papper och in i huvudet till kl. 17.30 ikväll. Jag är fruktansvärt nöjd med mina val och hoppas att alla tycker att det blir ett roligt pass ikväll.

Låtlistan är:

Vi är på gång - A-men (mix av Ledin...)
All the small things - Blink 192
Get down - Backstreet boys
Mirakel - Niclas Wahlgren
Arash feat. Shaggy - Donya
One of the ones - Amy Diamond
I love Rock'n roll - Joan Jett
Floorfiller - A-teens
Donna Summer / Siggy Marley - Crayons
Vild och galen - Linda Bengtzing
Everybody - Backstreet boys
Electric - Leila K
Synd att du är så söt - B.A.R


Närmast på agendan står det att jag ska hoppa in i solariet, sen kommer jag till min favoritpunkt nämligen att jag ska ta en "kli"pilla o gå o lägga mig en runda =) Min kropp o min säng är som gjorda för varandra. De smälter ihop till en helhet, lixom. Sen kommer min lilla prins hem från skolan och då ska vi ha förhandlingar om eventuell förhöjd veckopeng... suck...
Resultatet av förhandlingen kommer senare att presenteras....

tisdag 8 september 2009

Alla har vi någon som vi aldrig glömmer helt. Någon som lämnar ett litet extra spår efter sig. Den som är "någon" för mig är så fruktansvärt lik "Jake" i filmen Sweet home Alabama i både utseende och sätt...
Denna låten av "Joan Armatrading" - "The Weakness In Me" är fantastisk, och texten så passande till just detta filmklipp. Hela filmen visades ikväll på kanal 5 och givetvis satt jag klistrad framför tvn med tårarna fullständigt sprutande ur ögonen.

Lyssna och njut...




Wii

Är hemma från jobb idag oxå. Passar på att fixa till lite lättare saker, sånt som man annars aldrig har tid till, typ att rensa ur underkläder, strumpor och bh. Har nu fått ihop en ICA-kasse med storlek 34 som ska dumpas i en UFF låda.. Finns säkert ngn idiot som vill ha mina avlagda trosor, hmm... Lite ångest över att allt i min garderob just nu bara är av höga siffror.. måste göra ngt åt det här innan det går alldeles för långt! 20 kilo har jag lagt på mig alltsomallt sedan jag slutade röka. Dålig hy, torrt och risigt hår samt massa håravfall och ett jävla humör är oxå några av biverkningarna sedan rökstoppet. Vet fan inte om det är värt att inte röka, har go lust att börja bara för att allt ska bli "normalt" igen...

Danny och jag hade stor diskussion igår om vad han ville ha i present och vi förhandlade oss fram till ett Wii. Egentligen så ville min lilla prins ha ett nytt Playstation, men nopp, det satte hans fantastiskt snälla mamma stopp för. Han har en ny data med hur många spel som helst, två (!) playstation2, ett Sega samt spel hos sin far. Ungen kan ju inte bara sitta still o spela hela dagarna, så därför blir det ett Wii... ett mellanting av spel och rörelse + att mamma tycker det är skit kul =)
Problemet nu är bara finansieringen av detta Wii. Ca 3000:- går denna lilla leksak på och det har inte hans lilla mamma i börsen, utan det krävs fler investerare i form av mormor och farmor. Mormor är inga problem och farmor är än inte invigd i denna affären. Man måste gå varsamt fram med den tanten, så jag planerar att lägga fram all reklam för spelet jag kan hitta samt öva in en argumentation för Wii, som hon förhoppningsvis inte kan tacka nej till.
Nu låter det som Danny är världens mest bortskämda unge, men långt ifrån. Till datan sparade han ihop ca 4000:- själv och han har gjort samma sak med de andra spelen... När jag ser att han kämpar o försöker så lägger jag till det resterande, annars känner han ju inte att han får ut ngt av sitt arbete, då det tar hur lång tid som helst för honom att spara. Han klippte gräsmattor för 50:-, sålde av sina leksaker och gamla spel på Blocket och rörde inte alls sina fördelsedags- och julklappspengar... Duktig liten kille jag har =)


Anna ringde oxå idag och fråga ifall jag kunde ta ett extra pass imorgon iform av Ung-jympan. Lotta är sjuk och hon har sitt Bas-pass samtidigt i en annan sal. Jag har nu i högtalarna på min jympamusik och ska försöka fixa till mitt vanliga junior2-pass så att det blir lite tuffare samt lägga på ett par låtar till. Spännande!
Hoppas ungdomarna hänger med ok imorgon bara. Man vet själv hur det är när man går första gången på ett nytt pass, man hänger inte riktigt med i bytena. Det tar någon gång för hjärnan att hänga med och komma ihåg rörelserna, även för oss ledare.
Det värsta är ju bara att jag själv inte är så frisk så att jag egentligen kan träna, men men.. får ta det lugnt och hoppas på att kroppen vill återgå till friskt läge imorgon eftermiddag...

Sus och jag har börjat fila lite på en Spá resa till Ungern, alternativt Estland. Vi snackade löst om det igår och om denna resa blir av så sker den i början av nästa år. Hennes mamma är givetvis oxå medräknad! Vi har inte varit utomlands tillsammans sedan 2001 då vi va i Bulgarien. Denna resa var klart oförglömlig! Allt som kunde gå fel, gick rakt åt helvete. Sjukt roligt när man ser på det nu i efterhand. Nu vill vi dock ta det lite lugnare. Vi båda är äldre och utarbetade samt har varit med om fasliga händelser de sista åren. Vi behöver definitivt komma bort på en lugn och skön resa...




Ska se om jag hittar nån ny fantastisk låt att lägga in här senare idag =)

måndag 7 september 2009

Tröttnar aldrig på detta klippet!


when the mourning comes

Tråkig, vedervärdig, hopplös och allmänt deppad...

Är hemma från jobb idag... mår sådär bra. Febern kom igår men idag är den väl inte så farlig... Magen är värre just nu. Har jordens magkatarr eller "dyspepsi" som det så fint heter på läkarnack.. Inte så konstigt med tanke på hur hela jobbsituationen ser ut för mig just nu... Jävla skitmänniskor det finns!!
Hemmalivet är väl inte det mest trivsamma just nu heller, tycker jag... Känns som man är en upptagen singel, då man endast ser sin partner ngn gång under en 14dagarsperiod... Finns både positiva och negativa sidor av det... Just idag är det endast negativt, känner jag då jag återigen ringt o "tjatat" om att jag kunde göra middag till honom o hans ungar när han slutar jobba... enbart för att man saknar så mycket att det känns som hela innanmätet håller på att rivas isönder. Kanske är man för krävande helt enkelt?... Det är hemskt när historien upprepar sig och man känner i hela kroppen hur fel saker o ting är. Vad ska man då göra? gå på sin magkänsla eller slå bort tankarna o övertyga sig själv om att det är en annan människa/människor i huvudrollen nu och att det är jag som överdriver och ser på saker o ting genom redan trasiga ögon... Det är fan att man tänker och känner för mycket.. o framför allt är rädd som en liten sparvunge.... och att man är så glá i sin Läsk som man e... och hans fantastiska så trollungar....

Snart kommer min lilla prins hem o då ska jag vara en hemsk mamma o tvinga honom hjälpa mig att rensa ut mössor, vantar o halsdukar =) Här ska vara iordning på allt sådant innan den Skånska kylan slår till.
För alla som inte bott ngn annanstans i landet tycker det är fruktansvärt här nere i Skåne på vintrarna för det blåser o att det alltid är massa slask. För oss andra som växt upp under kyligare förhållanden tycker det är himmelriket att vara i Skåne på vintern! I Arvika där jag växte upp kommer jag så väl ihåg när man mötte Therese varje morgon vid "trappan" när man gick på Centralskolan. Man stod där med istappar i hela håret o stelnat snor under näsan. Tjusigt värre! Man var livrädd för att röra sig för att håret inte skulle brytas av. Mössa var givetvis inte att tänka på... man va väl ingen mes!! Kallt satan var det och snö tamej fan överallt vilket resulterar i isbanor. Har man varit med mig när jag ramlar o sett hur jag ser ut efter en fin 180volt så förstår man att jag + hala ytor inte direkt går handihand. Visst blir det fina isbanor här nere oxå, men då snackar vi typ 3 dagar under hela året, o dom 3 dagarna kan man väl alltid roa sig inomhus... o hunden skita i trädgården... Ja, Skåne är bara för bra!

Nu ska jag fortsätta gå omkring o sakna Läsken lite till, o känna mig allmänt nerdeppad, tråkig och alldeles hopplös.

tisdag 1 september 2009

Äntligen har kvällen kommit och mörkret har sakta smygit sig fram. Här på 84an har jag nu tänt alla stearinljusen som ger ifrån sig en svag doft av vanilj, Danny har fått fläskpannkaka o äta, Maggan har varit ute på kisserunda och jag har just gjort ordning en fantastisk kopp Avika-te, som mossan handlade med sig sist hon var hemma i Värmland. Ur högtalarna skrålar så klart Lundells "jag saknar dig" alternativa versionen, som är en blandning av "hennes rygg" och "jag saknar dig"... Ett rent mästerverk! Fantastisk text, fantastisk musik! Utan tvekan den bästa låt som någonsin gjorts, enligt mig! Orginalet är lika bra, givetvis...

Imorgon börjag jag jobba 5.45 så det blir en tidig kväll. Ska snart faktiskt hoppa ner i bingen o öppna en bok. Har inte hunnit läsa på flera veckor nu. Helt vansinnigt med tanke på att jag i normala fall slukar ca 2 böcker i veckan. Har alltid tyckt mer om att läsa än att sitta o glo på tv. Hjärnan får arbeta mer när man ger sig in i det skrivna ordets magiska värld.

Lyssna och njut av världens bästa låt!


måndag 31 augusti 2009

Fröken dubbel V är uppe med tuppen! Här på 84an så städas och tvättas det för fullt. Givetvis skrålar det hög musik från mina högtalare (mina grannar älskar mig!) och jag lixom alla andra barn runt om i världen har just nu Hannah Montana som favorit =)
På min agenda idag står det arbete mellan 16-02.30 och innan arbetspasset börjar så står det tvätt, städ, solning och vilande.. Punkten-vilande är onekligen den som just nu känns mest lockande....


söndag 30 augusti 2009

Handyman

Handyman har varit på besök idag=) Han har meckat ihop min nya garderob, som han givetvis oxå fick frakta hem från det småländska möbelvaruhuset =). Vad skönt det är när ngn annan fixar o donar till en, för en gång skull! I vanliga fall är det jag o Sus som sköter mekandet i våra hem. Mitt X va nog Sveriges mest ohändiga karl så att ha ngn som Läsken är rena himmelriket! MacGyver släng dig i väggen!
Han är så snäll min lilla läskeburk... o jag är gnatig o tjatig... men d e en annan historia.
Vi hinner inte träffas så mycket, tyvärr. Jag jobbar jätte mycket nu och han har sitt. Visst är det bra att sakna ngn, men inte så mycket att allt känns hopplöst...

Förutom att mekat i hemmet så har jag även pratat i telefonen idag. Mycket ovanligt för att vara mig... *vissel, vissel*. Therese min bästa vän ( förutom Sus alltså) fick förra Måndagen en liten bebispojke. Har inte pratat med henne sedan han föddes så givetvis var en uppdatering ett måste. Varje liten detalj av denna fantastiska pojke måste rapporteras grundligt till mig ;) Önskar så att vi bodde närmare varandra än vad vi gör. Vi har hållt ihop ända sena 6-klass i Arvika o lär nog få dras med varandra livet ut. Pratade även med en av mina äldsta vänner, oxå hon från Arvika. Våra föräldrar var bästa vänner förr och jag o hennes lillsyrra blev naturligt sammanfösta. Vi var även klasskamrater från 5-an till 8-an.
Kändes som vi aldrig varit ifrån varandra, märkligt nog... Vi lovade att hålla kontakten bättre från o med nu!
Förutom dessa två damerna så har jag ju givetvis haft Sus, Ullis o Tessan i luren oxå.
Tack för du väckte mig Tessan... grrr...

Nu är det Söndag en liten stund till och jag ska snart gå o nanna kudden. Har haft en riktigt skithelg om jag ska vara ärlig. I Fredags så begravde vi Sus pappa, vilket var fruktansvärt jobbigt. Jag har bilder från när han dog framför mig som inte vill försvinna. Sus är mig närmare än ngn annan människa i världen. Om det är så att man har en själsfrände så har jag hittat min i henne. Min mossa säger oxå alltid att vi är närmare än ett syskonpar. Det gör mig så fruktansvärt ont att se henne så förkrossad som hon är nu...
I går, Lördag, jobbade jag kväll/natt vilket var mindre trevligt. En annars lugn Karlskronatur hade jag men när det är helg o bönderna får lite fylle i sig så blir det mindre trevligt. Det slutade med att sätena ven rundor i tåget och jag låste in mig i tjänstekupén... kul... Jag var helt slut när jag kom hem till HBG vid 2-tiden...
Imorgon ska jag oxå jobba kväll/natt och då är det derby mellan HIF och MFF vilket bara kan sluta på ett sätt, nämligen med katastrof.. Kul att jag alltid lyckas pricka in skitturerna.

Nu ska jag hoppa in i bingen o drömma sött................

onsdag 26 augusti 2009

Fruktansvärd dag! fy fan vilken skit dag! Jag jobbade i hop med Lasse och allt gick bra tills jag o Lasse skulle från Lund till Ängelholm då Storkens X knalla på med båda ungarna i Rydebäck. Lasse tog hennes biljett o jag sa samtidigt till henne att hon hade en söt son och att han var väldigt lik sin pappa Hill. Hon fick ett sånt utbrott på mig när vi kommit fram till HBG som liknade inget annat. Jag o Lasse stod som två fågelholkar o fattade nada.. Hon gick tillomed upp o anmälde mig...
Att hon överhuvudtaget får ha sina barn kvar är för mig en gåta!
Jag blev både ledsen o förbannad på samma gång och hela dagen var efter detta totalt förstörd.
Fick en fin anmälan av henne på mig. Jo d e sant. Astet knallade upp till Skånetrafiken och anmälde mig för en rad olka saker som givetvis enbart existerar i hennes sjuka och förvridna lilla hjärna!

Efter jobb stack jag till Friskis o tränade. Hur skönt som helst! Finns inget som är så avkopplande som att just träna. Man glömmer både tid o rum... fantastiskt!
Vad som inte är ok dock med Friskis just nu är att dom inte gjort någon som helst reklam om vår junior jympa. Skit dåligt!! 4 ungar kom idag till ung-jympan vilket är katastrof. Förra terminen va vi ca 40 ungar varje Måndag då passet var. Skärpning krävs! Ska bli kul o se om det överhuvudtaget dyker upp några imorgon på junior 2 som jag ska hålla... Kanske helt enkelt bara blir jag o Ulrika,,,, men hon är ioförsig ett stort barn hela hon,,,,

Så nu har jag fått kräka av mig lite till i dag! Har riktigt pisse ont i huvudet så nu ska det få nanna kudden en stund.

måndag 24 augusti 2009

Nya resande!!

Tjena... igen...

Kan ju inte riktigt skryta med att jag tjatar sönder denna bloggen direkt.. är det ett tecken på att jag har vettigare grejer för mig, månne??
En liten uppdatering kan jag dock bjuda på ikväll, har Ullis i luren så jag får ju sysselsätta mig med nåt *flin*,,
Vi kan börja med jobbet... Franska fabriken är ett minne blott. I nästan 12 år har Herr Yves Rocher betalat mig för att dra rundor på en massa grejer som tillomed ska kunna göra Freddy Kreuger till den grannaste donna i ett par hmm (?) dojjor...
Trodde jag skulle sakna stället mer än vad jag faktiskt gör.. men sen o andra sidan så jobbar ju Sus kvar o märkligt nog så pratar vi nästan lika mycke med varandra fortfarande. på arbetstid, som när jag faktiskt befann mig fysiskt på stället.. (Tack Mr. Bell)
Jag hann vara arbetslös i hela 3 timmar, sen va jag i princip tbx på mina tåg =) Oj va jag saknat mina tåg! Jag slutade ju jobba på tågen 2007 för jag skulle kunna plugga,,, med facit i hand skulle jag ha sagt "byebye" till den franska fabriken istället redan då!
Jag är numera anställd på DSBfirst som Trainmanager =) fint ska d va! Jag knallar runt på "mina" Öresundståg o ropar "nya resande" dagarna i ända. Fantastiskt arbete (o jävligt bra lön, hihi). Det är så lustigt med alla Järnvägsarbetare, man är som en stor familj lixom.. Träffade en pensionerad järnvägare som hade arbetat uppe i Arvika o runt om i Värmland under sina yrkesverksamma år. Han visste mycke väl vem en utav min fars bättre vänner, och även mina barndomskamraters pappa var, som oxå är järnvägare. Vi snackade länge o väl om Arvikafolk o gemensamma känningar o han berättade om en liten tös som han aldrig kunnat få ur sin skalle. Hon va så liten o hade så skör hud, nästan som en skadad fågelunge, sa han... Kände mig inte alls träffad ;-)världen är så liten ibland,, o jag jävligt oförglömlig, haha.

Skolan vet jag inte hur det blir med... Har kommit in på en kurs som heter nåt i stil med "Handikapp o rehabiliteringsvetenskap", men vet inte riktigt om jag pallar... känns som om hela hjärnan är full av onödig information just nu... dags för en riktig utrensning i knoppen.

Osså har vi kommit till kärleken.... Ja, vad säger man... den är fantastisk =)
Jag vet inte riktigt hur det gick till men plötsligt sa det pang i mitt hjärta... Denna karl som man haft runt sig de senaste tio(?) åren, och som jag aldrig haft en enda erotisk tanke på visade sig va en riktig hingst. Haha, nej jag skojade... Jag sa till Sus redan förra året att den dära "Läsken" han e bra mycke anorlunda än vad vi trott... Han visade sidor som impade, att han hade 2 hjärnor, inte bara 1 som de flesta karlar ;) Vi pratade mer o mer, umgicks mer o mer, sen va det kört.
Denna karl är utan snack den bästa karl jag haft i mitt liv. Han e mån om mig, vilket man inte är allt för bortskämd med och han gör mig lugn... Han är totalt olik mina gamla erövringar. Jag känner för en gångsskull att jag faktiskt duger som jag är, att jag inte behöver försvara min identitet och därmed mitt sätt att agera i min vardag. Jag har tänkt mycket på hur skadad man blivit under alla år i mitt förra förhållande. Jag som själv anser mig vara en relativt intelligent människa med en stark personlighet kan inte förstå idag hur jag kunnat leva i ett förhållande under så destruktiva former som jag gjort,, särskilt nu när man har ngt så här bra att jämföra med..
Jag finner inga ord som kan ge en korrekt känsla för hur mycket jag tycker om denna mannen kallad "Läsken". Vad som händer i framtiden, det får vi se, allt blir bättre med tiden, säger de som vet =)


Nu orkar jag inte uppdatera er längre, har fortfarande Ullis i luren dock... Har "bara" snackat med henne 6 gånger idag... Sus 3 gånger... (finn 3 fel, hmm ) Bye bye...