Va trött jag blir på mig själv!! Har gjort det klassiska o glömt ställa om klockan. Kom just på d nu när jag satte mig framför burken. Mina klockor här i huset står just nu på 03.53, den på burken står på 02.53. Fan... Jag börjar jobba 4.41, suck...

Uppe med tuppen o tvättar denna Lördagsmorgon. Sitter just nu o läser i en blogg som ett par killar från Arvika meckar med. Jag har gått i skolan med dom en gång i tiden o det är bara för kul att se hur knäppa de fortfarande är! Denna bloggen, "En annan del av Arvika" är hur rolig som helst! Kanske inte för er som inte har en aning vem människorna är som dom pratar om där inne, men för oss som har upplevt Månraketen, Porr Sven, Hasse o alla de andre originalen som traskar runt på gatorna i Arvika tycker den är för jävla rolig.
Fy fan va jag längtar hem till Arvika emellanåt....

Läs den! Det är humor. Min humor!


http://enannandelavarvika.blogg.se/

Jag är inte redo för att komma ut i verkligheten riktigt än, känner jag. Eller rättare sagt, jag vill inte , riktigt än.
Jag var igår i Ullared och handlade med en gammal arbetskamrat, även en "släkting" till min nu föredetta. Jätte trevligt på alla sätt o vis, men jag kände i hela kroppen hur osocial jag är för tillfället. När min väns lur ringde och det var min föredetta ville jag gå o dra nåt över mig. När jag sedan kom hem o fick se på facebook (av alla ställen) att han hade ändrat sin status och indirekt menar på att han är hur redo som helst för en ny människa, ett nytt förhållande, ja då ville jag kräka. Vet inte varför jag brydde mig, jag vill inte ha honom längre ju,,,,
Det går upp o ner varje dag, jag är nog alldeles för känslosam av mig har jag kommit på. Jag har alldeles för lätt att sakna ngn/ngt och svårt för att uppskatta det jag faktiskt har...
Det är som Uffe sjunger,
"Jag längtar inte längre efter att ha dig här, men jag saknar dig, som min själ har gått i från mig för att vara hos dig, så saknar jag dig.
Vid ett middags bord, i en tunnelbanevagn, då saknar jag dig
som vintern saknar våren,
som den kloke saknar dåren,
som en salva över såren,
som herden saknar fåren,
saknar jag dig,,,,
Jag önskar jag aldrig hade träffat dig där, sånna som vi vet nog inte vad kärlek är,
men jag saknar dig,,,,
,,,när jag inte hittar någonting som jag finner ngn glädje i, då saknar jag dig,,,"

Fint, eller hur....

Idag är det Fredag och jag har tillbringat den gångna veckan på jobb och på Friskis, som vanligt. Har idag jordens träningsvärk i benen... knappt jag kan resa mig o gå... Fantastisk känsla!
I Onsdags hade jag en Göteborgstur och Gittan var med mig på tåget. När vi kom upp till Götet på morgonen så kom det fram ett par resenärer och klappade mig på axeln o berömde mig för mitt arbete och mina trevliga o orginela uttrop. Sånt kan göra en hel dag. Kul att få uppskattning för en gång skull, annars är det bara en jävla massa tjafs på tågen. Allt som händer o sker som inte är positivt är ju mitt fel, givetvis... Tur man har bra betalt för att ta all den skit vi ombordare normalt sett får.
När vi kom hem från Götet fick jag hoppa in akut o ta ett ungpass för Lotta som hade fått ont i halsen. Dom är så kära alla ungdomar som kommer varje vecka o tränar sina kroppar. Dom har verkligen insett värdet på sig själva och tar hand om den bästa människan de har i sitt liv, dem själva. Passet gick iallafall bra och jag har kommit på att jag absolut inte skulle ha ngt emot att ta det passet i framtiden oxå, trots att det är mer "vuxenträning" eller som att leda vuxna, än barn. Ungarna som jag har på Torsdagarna är oxå helt fantastiska och igår hade vi jätte roligt. 14 små kroppar gav gärnet, för jag va så elak så jag körde extra hårt med dom, igengäld fick dom leka extra länge.

Idag har jag på morgonen varit på Hud och träffat min läkare, givetvis överläkaren. Han såg inga som helst problem med att jag skulle kunna ta bort mina hemska mandlar och ska göra en skrivelse samt remitera mig vidare till öronnäsahals. Vi ska försöka fixa till mina fötter oxå, dom är ju formade så att jag går på lilltån och har man denna sjukdomen jag har så behöver man inte vara skolad för att räkna ut att det är katastrof. Idag får jag knappt på mig ett par skor, knallar nu runt i sandaler bara för min ena lilltå är bokstavligt talat mos, och det funkar ju inte riktigt..
Fick oxå en kopia på ngt papper från Tyskland om just mig o min diagnos. Jag fattar nada, rena grekiskan. Så här står d under rubriken "results" -
We detected a homozygous mutation in the COL17A1 gene an the above-mentioned index patient: the nucleotide substitution c.2383C>T, leading to the replacement of the codon for arginine with the signal for premature termination of translation TGA at amino acid position 795, p,R795X.
Hur fan ska man kunna fatta detta?? Under en annan underrubrik står det att det tydligen finns 4 italienare som oxå har exakt samma skada på sina gener som jag då uppenbarligen har, det är typ det enda jag fattar, för just den meningen är skriven så en normal människa fattar.
Vidare står det så här -
,,,,,,,they also demonstrated that the disease condition is primarily caused by reduction in the level of full-lenght collagen XVII mRNA carrying mutation R795X, and that the minor form of type XVII collagen transcripts bearing the internal deletion of exon 33 may account for the unusually mild phenotype of the probands.
Therefore, our result confirm the clinical diagnosis of non-Herlitz junctional epidermolysis bullosa in the patient.
Kul att dom har koll på läget,,,

Ikväll kommer Sus och hennes mamma hit o käkar lite. Sus ska fixa ordning min garderob, det har lixom varit hennes ansvarsområde de sista 10 åren. Hon är en perfektionist ut i fingerspetsarna, o vad jag är behöver vi inte vidare diskutera,,,
Jag har ju som sagt fantastiska vänner! Jag blev nästan gråtfärdig igår när Ullis höll ett föredrag för mig om vilken "underbar vän" jag tydligen är. Och fantastisk människa.. Tackar tackar och skrapa nu bort de där svarta från tungan, min vän...
Sus, som alla vet är min bättre hälft, hon är som alltid fantastisk. Även min kusin, Hanna, som jag växt upp med som ett syskon, hon har tröstat och funnits till hands denna månad som jag varit riktigt nere. Både Sus och Hanna har välkommnat mig till klubben, då de gått igenom samma sak många, många gånger. Jag däremot är inte så världsvan när det gäller hjärtefrågor, då det är första gången jag varit med om just detta som precis har hänt. Mitt X Herr P och jag hade ju ett förhållande som mer liknar en docusåpa, och det är jag som inte velat i det förhållandet, därför känndes inte det lika jävligt som detta gjort.

På tal om Herr P så har han börjat höra av sig hela tiden igen nu när han fått nys om att det är finito med Läsken. Igår ville han komma hit på kvällen, vilket givetvis var totalt otänkbart i min värld. Sus är helt bedrövad över att jag överhuvudtaget pratar med människan, men jag bryr mig inte så mycket. Han är ju faktiskt inte helt genomrutten och dessutom är det ganska skönt att snacka med ngn som jag kan vara helt o hållet mig själv med. Jag kan vara sur o jävlig, otrevlig till tusen o bete mig allmänt räligt mot honom o han är lugn som en filbunke. Många gånger har jag frågat hur han står ut, och hur han kan vara så lugn när jag är på så dåligt humör o han har alltid svarat samma sak,
"du är ju min lilla drake, det slår eldflammor ur munnen din ett litet tag, sen när alla flammor är borta så kommer, "min lilla Mia" tbx och henne vill man inte vara utan."
Ibland e han för söt den dära skitstöveln... Vi snackade i luren nu i Onsdagskväll efter jag hade haft Ungjympan och jag var på väg hem med bussen från stan. Efter ca en timmes snackande så sa han helt plötsligt -
"Baby, inte en enda mening har varit utan Läsken,,, Att du är gla för killen, det har jag fattat för länge sedan, men inte så här gla. Hitta ngn som faktiskt vill leva ett bra liv med dig, och som ligger på din nivå, för varken han eller jag kan någonsin höja oss till den."
Han sa oxå att han aldrig känt av ålderskillnaden som är 10 år, tvärtom, många av hans jämngamla har inte samma vett o mogna syn på livet som jag har tydligen.
Snacka om egotripp o snacka med den dära Herr P emellanåt =)

Imorgon har vi planerat för utgång. Jag ska vara nykter dock, är det tänkt än så länge. Så mycket sprit min kropp har fått i sig detta sista år är nog mer än vad den fått erfara under hela min livstid. Jag har aldrig varit glad för spriten och att vara nykter ute på krogen är för mig inget problem. Jag är känd för att alltid vara den nyktra och det är många av mina bekanta som aldrig sett mig onykter tillomed.. Vi får se..

Nu ska jag hämta Sus o sticka till solarieholmarna...
Lägger oxå in min absoluta favoritlåt. Uffe har en förmåga att sätta ord på mina känslor....
Inte bästa kvaliten på klippet, men givetvis var jag & Sus på plats när detta klippet i smyg har spelats in i Göteborg förra året. Vi satt på 5 raden, vilket är 5 rader längre i från honom än vad vi normalt sett burkar vara på hans spelningar.
Lyssna o njut....

Det finns ett ställe där hela jag får ro i kroppen och det är på Friskis. Jag har kommit på att jag tillbringar mer tid än vad som är normalt just nu på gymmet. När jag står på löpbandet eller på orbitreken (har ingen aning hur det stavas) så försvinner allt som gnager i min, just nu, trasiga själ. Det är en underbar känsla att känna musklerna bli totalt utpumpade och när man inte tror man klarar mer så kommer man in i ett stadium som ligger långt bortom tid och rum. Det är så svårt att beskriva med ord,,,, men fantastiskt är det. Alla människor som är där uppe verkar vara så bekymmerslösa. Kanske har alla samma känsla som jag har när de tränar,,, man svettas ut bekymmerna...

Mina vänner, som givetvis är de bästa i världen, har ännu en gång visat prov på hur underbara de verkligen är. Ullis kom igår till mig med matkassar och 2 vinflaskor. Hon tyckte att jag inte skulle sitta ensam och må dåligt. Jag mådde så fruktansvärt dåligt i går, elakheterna nådde sitt klimax och jag bröt fullständigt samman. Jag måste nu erkänna för världen att jag är så fruktansvärt sårad, lurad och utnyttjad och jag har varit så dum så att jag inte fattat ngt av det förut.
Jag och Ullis satt uppe halva natten, klämde givetvis nästan båda flaskorna och ältade sönder alla problem till molekyler, ihopp om att de bara skulle försvinna sådär, poff,,
Sus, som är min bättre hälft, hon har oxå gjort vad hon kunnat för att få mig att må bättre,,
Fantastiska vänner! Jag vet inte vad jag gjort utan er...

Nu har jag just kommit hem från gymmet igen. Jag och Ullis har rört på oss i över 2 timmar. Jätte skönt! Imorgon är det jobb som gäller igen,,, 4.41 stämplar jag in och ska sitta jour till 10.41,,, sen blir det väl Friskis och löpbandet igen som gäller.

En mening som jag gått o "sugit" på hela dagen är
"Vi blir vad vi väljer, vi blir vår ensamhet"... Fantastiska Uffe....

Idag har jag slappat, slappat o slappat lite till =)
Började jobba 4 o slutade 9 (kort o skönt pass), hoppade direkt in i bingen när jag kom hem och där har jag legat tills nu. (kl är nu ca 16) Så skönt så! Har varvat läsning med sovning, en helt perfekt dag i mina ögon.
Nu är det snart dags för att sticka ner till Friskis o träna mina små vänner. Klockan 17 varje Torsdag är det mitt jympa-pass som äger i HBG=)

Mår otroligt bra, eller rättare sagt, bättre än jag mått de sista snart 3 veckorna. Igår va oxå en otroligt bra dag, känslomässigt sett. Jag hoppas verligen det håller i sig!
Självförtroendet är konstigt nog på topp o jag har kommit på mig själv med att vara gamla glada Mia igen. Kanske var inte detta uppbrottet från Läsken så dumt ändå?! Jag gick igår i Köpenhamn o filosoferade över mitt liv och jag kom plötsligt på mig själv med att jag gick runt o log , bara sådär. I just den stunden trivdes med mig själv mer än någonsin och tyckte synd om alla som inte får ha mig i sin närhet.
Haha, egotripp utan dess lika, eller hur. Men det är sant, jag hade den känslan hela dagen igår och den håller i sig idag oxå.


================================================================





Så, nu har jag kommit hem från träningen som var jätte rolig idag. Vi körde stationer och ett annorlunda slut på passet, som bestod av att jag tvingade alla springa följa Jhon efter mig runt om i Friskis lokalerna =) De andra motionärerna tyckte det va ganska kul faktiskt när en hel drös ungar med mig i spetsen kom springnandes.
Efter mitt pass fortastte jag o Ullis in till gymmet och tog en runda på löpbandet samt i roddmaskinen.
Mitt glada humör höll i sig och gör det fortfarande=) Jag saknar givetvis Läsken hela tiden så det svider i hela hjärtat, men jag bryr mig inte längre att det är som det är.
Mitt största problem just nu i livet är att jag har inte en enda nervlugnande piller kvar och jag ska inte till Hud förrän nästa Fredag. Jag rev i sönder bröstet igår och idag har jag hållt på att få spel på min hals. Det är ett jävla skit d här! Misstänker starkt att jag har lite allergi för ngn av mina håriga små vänner.... Kolla upp fakta i det fallet vägrar jag fullständigt, då jag hellre drogar ner mig de närmaste 10 (?) åren, än att göra mig av med ngn av dem, men fan, jag måste få gnälla lite.

Pratade nyss med min gamle underbara skolkamrat, och tillika min frisör, om att göra val i livet. Jag berättade att jag aldrig tar bort ngt dåligt, eller ngt som inte känns bra i mitt liv, utan att jag alltid lägger till ngt bra/bättre istället. På detta viset så eliminerar man det dåliga automatiskt utan att man behöver ta beslut, samt utföra handlingar som ger en en känsla av saknad eller tomhet. Jag har alltid haft en enorm separationsångest, spelar ingen roll i vilken situation det handlar om och jag har lärt mig att det är lättare att hantera separationsångesten om jag lägger till ngt positivt i mitt liv och för över min energi, som annars hade gått till att grubbla o må skit, till ngt vettigt och som faktiskt är bra för mig och mina nära runt omkring.

Nu ska jag hoppa in i bingen o läsa lite... ska jobba imorron bitti igen, sen pressa lite på gymmet =)=)

Ja, vad säger man... Fantastisk låt, fantastisk text, fantastisk sångare och den bästa tvserie som finns!
Man behöver inte vara ett geni för att förstå jag lagt ut den direkt till Läsken.....

Lyssna o njut.........

Hittade en smygfilmning när jag satt inne på youtube o klickade rundor lite med Eldkvarn som spelades in förra året den 25/1, samma datum jag o Sus var och såg dom. Har gått igenom just detta klippet nu hur många gånger som helst och kan med all säkerhet säga att jag både ser och hör mig själv hela tiden i videon. Lyssnar man noga på bakgrundssorlet så hör man hur jag pratar med ngn karl. Lite små roligt faktiskt och skumt att hitta sig själv sådär.

Låten är dock fantastiskt bra med en fantastiskt vacker text! Lyssna och njut........

Ett konstaterande.




Jag kommer vara jävligt trött denna Lördag!

Fröken dubbel V är idag ledig från sina tåg =) Jag städar, tvättar, tänker, läser och glor på tvn om vartannat. Allt för att låta tiden gå och för att försöka få tankarna på allt annat än alla problem som fyller hela min värld för tillfället.
Något positivt som hänt är väl att jag börjat plugga igen. Bara en komvuxkurs, men det är ju alltid ngt. Har sökt in på kurserna som jag missade förra terminen i Arbetsvetenskapen. Hoppas på att komma in igen så att man blir klar med sin utbildning ngn gång som personalvetare. Det går inte att jämföra pluggandet på komvux och högskolenivå. Mycket mer "tänk" på högskolenivå och mer "inpräntning" på komvuxnivå, om ni förstår.
Jag har oxå gjort som skrev jag skulle göra, nämligen att tillbringa mesta delen av min fritid nere på Friskis. Igår var jag dock inte där och jag bröt fullkomligt samman på kvällen när jag pratade med mitt... X. Vad konstigt det känns att säga/skriva det. Lika bra att vänja sig väl... Vet inte om det hade med träningen att göra, men det är ju vetenskapligt bevisat att träning och humör går hand i hand. Man blir inte lika deprimerad när man tränar, tvärtom. Man utsöndrar massa "glädjeämnen" i hjärnan som får oss att må bra.

Åter till ämnet, Friskis. Jag har tränat som bara den och det har gett resultat på vågen. Kanske har ett kraftigt minskat matintag hjälpt till, men skitihop, vågens siffror börjar iallafall gå åt rätt håll, neråt =)
Idag ska jag ha mitt fantastiska junior pass igen, dom är så underbara mina små ungar. Dom kommer som trogna hundar varje vecka och verkar tycka att det är ganska roligt. När jag ser en människa som rörsig och tar hand om sig själv tänker jag alltid att de är så starka människor. Dom bryr sig och tycker om sig själva. Det är viktigt, så fruktansvärt viktigt för att överhuvudtaget kunna ge ngt till ngn annan. För är det inte det livet går ut på? att ge så mycket av sig själv till ngn annan och få tbx? inte att bara ta o ta..

En vän till mig sa för ett tag sedan att hon skulle börja bli elak och självisk, för då får man det bra. Jag funderar starkt på att anamma hennes tankesätt! Jag tycker själv jag gör allt (nästan) rätt. Jag bryr mig om andra, jag försöker ställa upp på allt och alla, jag vårdar mina vänner så väl jag kan, jag sköter mitt/mina arbeten, jag skänker pengar till välgörenhet, jag köper för fan alltid med mig ngt att käka till de hemlösa på Malmö Centralstation och här på Knutpunkten samt åt dom som alltid står utanför Willys och OJ. Jag tänker på naturen och försöker vara så politiskt insatt som jag bara kan, jag vill vara med att påverka vår värld så att kommande generation ska få det bra, om inte bättre än vad vi har haft och jag gör detta genom att utbilda mig själv, då jag starkt tror på att kunskap ÄR makt! Jag anser mig själv vara relativt godhjärtad, jag ser mig själv som snäll och jag har mer kärlek i mitt hjärta än vad jag många gånger kan hantera. Jag vill inte ha ngt extravagans, jag nöjer mig med det enkla i livet och det som faktiskt betyder ngt i slutändan, nämligen ett mänskligt erkännande av kärlek. Jag tar hand om mina djur på bästa sätt jag kan, fast jag faktiskt inte valt att skaffa dem själv. Alla mina djur har varit "hittedjur". Ngn har inte velat ha dom och jag har inte kunnat se på när de bara kastats iväg, som en förbrukad vara. Jag älskar verkligen mina små lurviga vänner och jag tänker göra vad jag kan för att de ska få ett så bra liv som de kan få.
Vad jag vill ha sagt är att alla de människor jag "känner" som betet sig som ett par jävla svin, de som inte ser längre än till sig själva och inte lyfter ett ögonbryn för sin omvärld, de lever fanimej ett lugnt familjeliv, de har bra arbeten och ett stort umgänge. Allt det som jag vill ha, har dom, och det gör mig nu så jävla irriterad. Jag ger alla en chans och ingen ger mig en, just så känner jag det nu. så jävla nedrigt. Jag är så bitter i vissa stunder just nu och jag håller fullständigt med min vän då om att de goda får skit, medans de onda får ostbrickan.
Jag var och klippte mig igår hos en vän som jag känt sedan dagis tiden. Hon sa att jag var tvungen att börja tänka på mig själv, men va fan, det är ju det enda jag gör just nu. Inte på mig själv kanske, utan på mitt eget öde. Jag tänker o jag tänker och jag är helt klar över vad jag ska göra de närmaste månaderna. Jag är ingen planeringsmänniska så att kunna planera månader framåt är en stor bedrift för mig. Jag ska plugga resterande av året, gå ner i vikt igen så jag blir "normala" Mia. Jag ska få ordning på mitt hem som just nu är kaos, en hall utan lister, massa maskiner som är trasiga och ett köksgolv som ska läggas klart. Jag ska be (ja, jag e faktiskt polare med jesus) varenda kväll om att jag snart får fast jobb så jag slipper oroa mig för den ekonomiska biten och jag ska ge all den kärlek som Läsken inte vill ha till min son istället. Detta är mina löften till mig själv för det resterande av år 2009.

Jag är så fruktansvärt bitter just nu och det är inte riktigt likt mig.
Hoppas på att kunna slänga in ngt inlägg här som går i en positiv riktning snart =)



Åter en fantastisk låt som de senaste veckorna gått på repeat i mina högtalare.... Lyssna o njut =)

Min jobbedag igår blev något utan sitt like! Obama var på besök i Köpenhamn och jag hade en Danmarkstur, tyvärr. Jag skulle vara andre man på ett tåg över bron och byta på Kastrup. "Idiotvändorna" kallar jag de turerna, då det enda vi gör är att följa med tåget från Malmö till Kastrup och sedan vända och åka tbx. Jag lyckades komma till Kastrup i samma veva som Presidenten ankom och då stängdes hela bron av. Jag stod som ett fån och väntade i 2. 30 timmar. Trode jag skulle frysa ihjäl! Istället för att försöka ta mig tbx till Malmö så skulle jag åka direkt till Köpenhamn blev det bestämt från driftledningen och därifrån ta mitt tåg till Helsingör och detta gjorde jag fint, bara det att då kom ju för fan inte det tåget heller. Jag och en förare stod på hufudbangården i Köpenhamn i över 2 timmar och väntade. När slutligen den kärran kom så skulle vi bara åka till Österport och vända (!) Det hade ju fan varit lättare för alla om man avlyst det tåget oxå. Vi hade då kunnat knalla in i stuen o värmt oss lite. Väl hemma i HBG så blev det en snabbsväng till Väla, solning i 24 minuter och sedan var det time för att göra sig ordning för Caj Karlsson.

Caj var lika bra som vanligt. Han är så skön när han vimmsar omkring. Han hade med sig en ny gitarrist som faktiskt var helt OK. De hade aldrig spelat ihop förut och tydligen inte ens repat inför spelningen. Duon slöt iaf ihop till en helhet och levererade en fantastisk kväll.

Idag har jag oxå jobbat. Jag började 4.45 och slutade vid 10-tiden. Jag var så slut imorse så jag glömde min väska hemma med alla tillbehör som är ett måste för att kunna arbeta. Jag måste börja lämna den i mitt skåp på jobb eller nåt, för dagen har varit minst sagt ineffektiv.

Idag är det oxå en hel vecka sedan jag blev singel. Vi satt och pratade om detta igår kväll, jag och Sus och ingen av oss kan fortfarande greppa läget riktigt. Jag har, som jag skrev igår, nu fattat att det är totalt finito, men jag har fortfarande inte greppat vad som hänt och varför. Jag letar anledningar hela tiden. Hjärnan arbetar övertid och jag får inget vettigt gjort alls. Jag försöker läsa men tankarna fladdrar iväg, så det enda jag sysselsätter mig med hela dagarna är att glo på datan och städar. Mitt hem är tipp topp, det är väl det enda positiva just nu. När jag pratade med honom i Torsdags, ja i Onsdags oxå för den delen, så sa han att han oxå tyckte det var jobbigt och att han tänkte mycket på vad som hänt. Han menade på att han oxå saknade mig och det förstår jag inte överhuvudtaget. Jag förstår ingenting. När jag sa att jag ångrade denna tiden så sa han att han iaf tyckt att vi haft det bra (!) Vad är då problemet??? Jag fattar verkligen inte. Det finns en annan anledning, jag hittar den bara inte just nu. Ibland ser man inte riktigt vad som finns mitt framför näsan, det är för närma lixom. Jag hoppas att jag får ihop hela historien den dagen jag kan backa några steg och se allt ur ett annat perspektiv.
Det ultimata i min värld just nu hade varit att han tog sitt förnuft till fånga, inom en väldigt snar framtid, innan jag helt ballat ur och det inte finns någon som helst chans att jag skulle ta honom tbx. Jag klarar inte av längre uppehåll, hade det med mitt andra X och det enda jag gjorde var att undra vad han haft för sig under den tid vi var isär. Jag klarar inte sånt där, blir så osäker och allmänt hemsk att vara med. Nej, går det för lång tid så är det kört, det blir då aldrig ngt bra.
Jag saknar min lilla Läsk så det gör ont i hjärtat, tycker det är fruktansvärt jobbigt att inte prata lite skit med honom, inte se hans nummer när telefonen ringer. Tänk vad fort man vänjer sig vid ngn. Jag saknar hans små trollungar oxå. Jag som hade tänkt fråga om dom inte kunde få följa med mig på Cirkusen som är i stan denna helgen. Min lilla prins tycker givetvis det är tråkigt att ha en mamma som är ledsen och han var så glad för lilla Läsken. Han är helt förtvivlad för vem som nu ska laga hans cykel och han skulle ju få åka Harley Davidson med Läsken var han lovad. Ungar tänker så annorlunda mot oss vuxna.... Han har oxå sagt till mig på skarpen att jag ska fixa till allt, att jag måste vara lite snällare så kanske han kommer hit igen... barn barn...

Jag bestämde mig inatt för att detta skulle bli sista dagen jag sörjde över Läsken. Tänker han om så gör handet, men det mest troliga är att han inte gör det. Han är en ganska principfast människa, vilket är en del av det jag tycker om hos honom. Just nu biter det mig i svansen dock... Det har gått en vecka, inte så lång tid kanske men jag orkar inte hålla på med fjanterier och gräva ner mig för ngn annan längre. Jag ska bosätta mig så mycket jag bara kan på gymmet, har några kilo att gå ner samt ett inre att läka. Min hud ska få vad den behöver för att kunna bli "normal" igen. Just nu ser jag inte för vacker ut kan jag lova! Jag ska återgå till den glada Mia, den Mia som faktiskt tycker livet är underbart och att varje individ är fantastisk. Jag älskar litteratur och den skrivna världens mysterier. Jag ska återgå till den igen, det har ju inte blivit så mycket av den varan sista tiden.
Vad jag däremot inte kommer att göra på mycket, mycket länge är att släppa in ngn i mitt liv igen. Jag vill inte ha mer strul i mitt liv, jag vill ha ett lugnt och kärleksfullt liv. Läsken säger hela tiden att jag är så ung, men alla som känner mig riktigt vet om att det är bara till åren, inuti mig ligger erfarenheter som räcker för en hel livstid. Mycket strul och många otäcka erfarenheter men de är mina minnen och jag har blivit den jag är idag, tack vare dom.
Han har så fel, så fel när han pratar om vår åldersskillnad. Jag har många gånger känt mig mer "vuxen" än vad han är, sett mer realistiskt på saker o ting än vad han har, samt agerat mer moget, vuxet och humanare än vad han har i många situationer. Jag kommer att vända på klacken vid minsta antydan till ålderskomplex, vare sig det är från vänner eller dyl. Man måste se människan, inte masken som döljer vårt JAG. Ålder, status, kön, etnicitet etc är för mig bara ett komplement till vad som gör en människa fantastisk i egen person.

Nu vet alla om att det är slut mellan mig och Läsken. Han har klargjort detta via blandannat facebook (!) och jag pratade förut med en gemensam vän till oss. Det hördes direkt att hon visste om vad som hänt och då vet alla andra det oxå. Idag är han tydligen iväg med sitt X och kollar på bilar så Sus och mina andra vänner på den Franska fabriken kommer att ha ngt att prata om på Måndag. Jag ville inte att våra gemensamma vänner skulle få veta ngt än, jag orkar inte med allt snack just nu, men han brydde sig väl inte om det... Varför skulle han, det drabbar ju bara mig... Det känns förnedrande och jag känner mig fruktansvärt dum med tanke på alla jag gjort illa för att få vara med Läsken. Jag skämms nu och hade jag vetat det jag vet idag hade jag aldrig hoppat på detta tåget. Jag tycker vi haft det bra, men just nu känns det inte som ngt av detta har varit värt att trampa på ömma tår för. Jag trodde verkligen inte detta skulle hända och jag har aldrig i mitt liv varit så lycklig med ngn. Jag har aldrig heller gett så mycket av mig själv till ngn som jag gjort till Läsken. Jag hoppade in i detta med tanken om att det verkligen var på riktigt och jag såg verkligen en framtid med denna mannen. Patetiskt kan tyckas, men så är det... Jag känner mig lurad på konfekten och aldrig mer jag kommer låta känslorna ta överhand när det står mellan vänskap och kärlek.

Jag känner att jag nu tjatat ut ämnet rejält, inte bara här utan för Sus oxå. Det är som det är och jag kan inget göra mer än att fortsätta med mitt liv. Jag har nu varit totalt ärlig mot alla och ingen kommer någonsin att få höra mig säga ett ont ord om Läsken. Då hade det bara varit bitterheten som talat och det kommer den inte att få göra. Jag tycker fruktansvärt mycket om honom och jag saknar honom, men jag tänker inte gräva ner mig mer... Jag vill inte heller prata med ngn om detta, allt pratande sköts till Sus och jag vill verkligen inte förklara mer, det har jag gjort här nu så det räcker... Läsken kommer inte bli glad om han ser att jag lagt ut, inte allt men stommen av situationen, här, men det får han vara då. Jag måste oxå få säga mitt, och framför allt berätta för mina vänner hur det ligger till. Det är inga sura miner, från min sida iaf, mellan mig och Läsken och därför hoppas jag att snacket därute kommer att vara i en trevlig samtalston.
Jag hoppas och tror allt blir bra i slutändan... och jag kommer att hoppas på att han tänker om, ett tag till....


Tänk att det är så svårt att bara leva ibland........................................


Här kommer en fantastisk låt med Caj Karlsson! Lyssna o njut.... =)

Nu är det över på riktigt för mig. Jag har nog inte fattat riktigt vad som hänt, inte konstigt med tanke på allt gått så fort. Det har verkligen gått från bra till helt slut på några timmar. Ibland fattar jag inte alls hur karlar är funtade. Jag kommer aldrig att göra om detta misstaget, det är säkert! Aldrig mer!
Jag har pratat med Läsken 2 dagar i rad nu och det har inte direkt varit några trevliga samtal. Vi som alltid haft lätt till skratt, alltid kunnat prata ordentligt och aldrig sagt något dumt till vararandra, har nu bråkat och varit allmänt otrevliga i samtalstonen. Fattar ingenting av hur det har kunnat bli så här. Jag tycker fruktansvärt mycket om denna mannen som människa och det sista jag vill är att bråka med honom. Efter vårt samtal igår känner jag att det bästa är att inte ha kontakt med honom mer än nödvändigt, iaf tills han klivit upp ur sin "stenålderssvacka".
Men som sagt, nu är det iaf över för min del och jag har äntligen förstått att det verkligen är slut och ingen återvändo finns.

Idag ska jag jobba i Danmark hela dagen och ikväll är det Caj Karlsson.
Nytt liv, ny dag, nya tilfällen. Ingen ide att deppa ner sig längre =)