onsdag 30 september 2009

lite bättre.......

Idag är en bättre dag. Än så länge iaf.
Jag har jobbat Göteborgsträckan idag igen och slutade 12.21. Perfekt arbetsdag. Från det att jag slutade tills nu har jag faktiskt legat o sovit, lat som få.
Mitt kärleksliv är fortfarande jävligt komplicerat och trycket i bröstet finns kvar. Känslorna går upp o ner hela tiden och för tillfället har tårarna tagit slut och likgiltigheten tagit över, men av erfarenhet vet man ju att detta försvinner så småningom och att man då står där o undrar hur fan man kunnat lagt ner så mycket tid på ngt så banalt som en karl. Det finns ju så mycket annat i ens liv att lägga energi på. Tyvärr ser man det inte klart när man är mitt uppe i skiten.

På Fredag har jag och Sus planerat att gå o se Caj Karlsson, om det finns biljetter kvar det vill säga. Länge sedan vi var på "småspelningar" så det ska bli riktigt roligt. Ju fortare man kommer tillbaks till det sociala ju bättre är det, så ni kan tro jag har bokat upp en hel massa jobb samtevenemang framöver. Här ska det inte deppas länge till ska gudarna veta! Det gör ju lixom ingenting bättre. Vad jag har lärt mig av det sista året är att aldrig ta saker o ting förgivet, inte tro på ngt som ligger bortom mitt synfält.
Nu ska jag ta tag i mitt hem en stund och sedan krypa ner i soffan med en bok tills klockan slår 21.oo då Greys A. börjar. Som man har längtat efter denna säsongspremiären!

måndag 28 september 2009

Tisdag morgon och jag är tröttare än tröttast. Ska börja jobba 5.45 och efter jobb är dagen fullspäckad av aktiviteter. Det är ett måste när man har hjärtesorger! För att inte tänka för mycket på skiten så dövar jag alltid mig själv genom att göra så mycket som möjligt, på så liten tid som möjligt. Mitt hem är aldrig så fint o rent som när jag har hjärtesorger.
Igår jobbade jag på Göteborgssträckan o höll på att bli tokig av tristess. Tankarna fladdrade hela tiden och jag råkade få iväg ett litet mess på en jävla massa sidor till den kolsyrade mannen. Inte bra alls och särskillt inte med tanke på att jag blev förbannad när jag fick svar. Då råkade jag skicka iväg ett ännu längre mess. Tror det låg på 12 sidor, eller nåt... Fy va förbannad jag va på honom för han är så fruktansvärt korkad. Ja jävlar i hallonskogen,,, Nu däremot är jag lugn som en filbunke så det var kanske lite ilska som krävdes för att bli någolunda människa igen.

Ikväll är det medlemskväll på Intersport så då tänker jag vara först i kön för en massiv terapi shoppingrunda. Nya träningskläder ska införskaffas samt skor. Nu ska jag iallafall pysa iväg ner till jobb och slava på Malmötågen i några timmar...

söndag 27 september 2009

Satt o kollade rundor på fisboken lite och hittade ett gammalt strul till mig som tydligen oxå är heartbroken. Han brukade alltid spela och sjunga "Late for the sky" med Jackson Browne. Kom och tänka på en textrad i låten som går ngt i stil med --

"You never knew what I loved in you
I don't know what you loved in me
Maybe the picture of somebody you were hoping I might be"

Kunde inte sagt det bättre själv...



Halleluja

Mitt liv just nu är en jävla röra. Allt är som det brukar vara alltså. Fötterna står just nu på botten och det enda positiva just nu är att jag inte kan komma någon annanstans än upp. Statusen med min lilla Läsk är fruktansvärd komplicerad. Läsken är 13 år äldre än mig och detta har han tyckt var fruktansvärt jobbigt ända sedan första dagen vi fick ihop det. Jag som tillbringat de senaste 8 åren med en karl som varit 10 år äldre än mig, samt har ett umgänge som ligger i samma ålderskategori kan överhuvudtaget inte se problemet i Läskens huvudbry. Jag har aldrig sett annat än människorna bakom fasaderna lixom. Ålder, kultur, etnicitet etc. har aldrig spelat någon roll för mig. Jag har alltid försökt se vad som finns inuti fasaderna hos de människor som funnits/finns i mitt liv. Jag önskar att Läsken kunde göra samma sak. Hur som helst så tvivlar jag inte ett dugg på att allt kommer att lösa sig i slutändan för oss båda, hur det än blir mellan oss...

Idag kommer min pappa på besök. Det händer inte var dag direkt man har gubben här nere i Skåneland och definitivt inte hemma hos mig. Vi hade planerat att han skulle fixa middag till oss idag, alltså till Danny, mig, Sus och Läsken, men eftersom läget är som det är med Läsken så får Sus ta med sig sin lilla mamma istället.


Känns inte så kul att skriva här inne just nu när man inte har något positivt att delge. Jag har inte sovit en blund inatt, bara grubblat över hur något som var så bra kunde bli så fel. Mitt ansikte och hals är ett enda stort sår just nu då jag rivit isönder mig totalt och min magkatarr är under all kritik. Som sagt, saker o ting kan bara bli bättre o bättre i min värld...
På måndag ska jag ta tag i mitt liv ordentligt igen. Jag ska då jobba på förmiddagen, föräldramöte på eftermiddagen sen är det träning som gäller. Har slått vad med Ullis om att har jag inte gått ner 5 kilo tills i slutet på Oktober så måste jag bjuda henne på Oasen, en av HBGs dyraste resturanger.


Nu är klockan snart Söndag morgon och jag ska nu sluta beklaga mig här inne och ta en runda med min gula lilla Volta.
Lägger oxå in en låt som passar mitt humör för tillfället. Lundells tolkning av "Halleluja" är fantastisk! Jag kunde lika gärna skrivit texten själv i nuläget. Lyssna... o njut...




måndag 14 september 2009

Måndag morgon och jag vill redan att denna vecka ska ta slut. Jag och Danny hade värsta bråket imorse, suck. Visst är det märkligt hur ens älskade lilla prins kan förvandlas till en ondskefull drake på nolltid. Jävla humör den ungen ligger inne med! måste han ha fått från Håkan.......
Iallafall sitter man här nu framför burken igen med rödgråtna ögon och känner sig totalt slut i kropp & själ. Danny sitter o glor på TV. Jag skjutsade honom upp till skolan, men efter en halvtimme kom han hem igen för han hade tydligen studiedag. Givetvis har han glömt att lämna mig papper om detta. Så trött man blir....
Känner att jag är inne i en "depp-period". Det är skit på jobb, skit på friskis o skit hemma med alla nära inblandade, plus att jag konstant går runt med Sus pappa i huvudet. Fattar inte varför jag inte kan släppa de där bilderna som ständigt finns på min näthinna. Vi började prata lite om honom i Lördags hemma hos Laxlusen och jag kännde hur tårarna brände bakom ögonlocken. Så sjukt när det faktiskt inte är min egen far som gått bort. Sus klarar allt så fint, o jag är ett vrak. Hur sjukt är inte det och framför allt själviskt! Jag borde trösta henne, inte tvärtom.
Jag får kalla kårar bara jag tänker på att gå in i hennes mammas lägenhet igen. Jag ser honom sitta på dasset död hela tiden och ligga där på golvet i hallen medans ambulansmännen kämpar för att försöka få honom tbx till livet. Nej fy fan, jag vill inte gå in där i lägenheten igen, det räcker med bilderna som ständigt fladdrar framför mina ögon...
Övriga problemen ska jag ta tag i ett i sänder. Alla som känner mig vet om att jag på ngt sätt alltid lyckas fixa till allt på ett bra sätt i slutändan, och att mina "depp-perioder" är ett övergående stadie. Man ska bara falla så lågt att man inte kan komma mer än upp igen, och kunna sålla bort allt onödigt som inte man behöver lägga energi på i första hand. Just nu är allt bara en jävla röra i huvudet. Jag är nog inte den trevligaste människan att umgås med just nu..



Kl. 14 är det dags för att sitta jour på jobb igen till kl 22. Blev ingringd till att åka med 20.10 tåget till Malmö och pass hem igen igår. Lagom arbetsdag =) Får se om man får ngt att göra idag eller om det blir kontorsarbete. Ska försöka få tummen hur det feta organet på baksidan av kroppen och ta mig till Vägledningshuset denna vecka för att skriva in mig på en komvux kurs. Jag saknar skolan så otroligt mycket att jag bestämt mig för att läsa en komvux kurs som substitut för högskola. Jag måste aktivera min hjärna lite innan jag blir tokig rent av! Jag har 3 stora passioner i mitt liv och det är att träna, läsa och musik och av alla 3 har jag fått alldeles för lite av den senaste tiden. Jobbet har tagit över mitt liv totalt, vilket tyvärr är ett måste så länge man bara går på timmar. Det är första gången i mitt liv jag faktiskt behövt vara orolig över hurvida jag har en inkomst nästa månad eller inte. Det tär på psyket enormt och jag vågar inte tacka nej till tider, därav nästan ingen ledighet denna månad. Sjukt att behöva ha det så, men det är väl bara till att vänja sig vid detta nya liv. Jag har tider denna månad ut, för Oktober vet jag inget än. Jag hoppas verkligen det kommer ut listor för Oktober denna vecka så den här klumpen i magen jag har kan släppa och jag kan vara lugn en månad till.

Nu ska jag ta tag i Maggans pälstussar som ligger överallt i hela huset. Funderar starkt på att raka mina håriga små vänner!
Lägger oxå in denna fantastiska låt med en av världens bästa sångare. Tröttnar aldrig på Joes fantastiska röst! Jag lyssnar alltid mer på texterna i musiken och har de inget budskap som tilltalar mig så sågar jag låten rätt av, men Joe kan sjunga vad fan som helst och texten kan vara hur menlös som helst, allt blir fantastisk oavsett vad, bara denna mannen öppnar sin mun! Att få se Joe Cocker LIVE är för mig en dröm!
Lyssna o njut =)




söndag 13 september 2009

Søndag eftermiddag har redan gjort sin entre och jag sitter jour på jobb (dærav mina danska æ och ø). Denna helgen har gått alldeles før fort! Kunde varit Lørdag lite till och jag varit ledig..
Helgen blev inte riktigt som jag førvæntat mig, men bra ændå. Læskeburken kom till mig i Fredagskvæll och kækade rækmackor o møs. Trodde hjærtat skulle hoppa ur brøstet nær jag såg honom kliva ur bilen. Ville bara slænga mig runt hans hals och inte slæppa taget, men nu ær man ju vuxen och gør inte så ;)
Lørdagen kom oxå och gjorde sig till kænna. Læsken stack ivæg till sitt garage som vanligt på morgonen och jag hade en enorm tvætthøg att ta hand om. Hadde hellre spenderat dagen med honom om jag ska vara ærlig... På kvællen var det dags att dra sig mot sødernshøjder, dær vår væn Laxlusen bor. Han var snæll och bjød in på mat o liten førfest, vilket han ofta gør. Generøsare mænniska får man leta efter! Læsken var till min stora glædje med och man kan inget annat æn att vara stolt øver honom! Han som då aldrig førr træffat min væn Laxlusen gjorde bra ifrån sig och visade åter prov på hur fruktansvært allmænbildad han ær. Han kan lite om allt den karlen och ær vældigt social nær væl hans osækerhet slæppt.
Vi føljde med hela gænget ner till stan en runda men drog oss tillbaka bara nån halvtimme efter...
Væl hemma hade vi en liten diskussion om diverse ting.. Jag vet varken ut eller in idag, och jag ær just nu livrædd før att jag førstørt ngt mellan oss.... Jag kanske helt enkelt ær før seriøs før honom?...Jag hoppade inte in i detta utan tanken på att jag verkligen ville utveckla det till ngt bra... ngt riktigt..
Jag vill inte ha ngt strul! Jag vill inte leka længre, jag vill inte ha fler karlar i mitt liv. Jag vill bara leva tillsammans med den mænniska jag tycker om och vara så lycklig det går att vara. Jag vill bara dela med mig av mitt liv och få intræde till hans... Ær det før mycket begært utav livet?
Jag ær inte en sådan mænniska som sætter krav på andra som jag sjælv inte kan leva upp till, kanske ær det inte bra, kanske ær det,,,
Tænk att det ska vara så svårt att ælska och att bli ælskad av ngn.....


"Det ær som jag levt mitt liv på en sten i strømmen, jag har klamrat mig fast vid en skærva av drømmen,,,
Jag har væntat i min ensamhet, jag har gømt mig i min hemlighet, jag har sett dagar komma, jag har sett dagar gå,,,
Nu vill jag aldrig mer stå vid sidan om, en bit ifræn, på en sten i strømmen. " ~~Uffe~~



Hur som helst så får vi se hur det går med allt, och hur som haver så blir allt ok i slutændan! =)

onsdag 9 september 2009

Datumet känns igen...hmm....

Kom just på att jag och Håkan skulle ha firat 10-årig bröllopsdag idag...

Onsdag 9/9-09

Onsdagen är här och om två dagar så får jag äntligen träffa min lilla läskeburk igen=) Att man kan längta efter någon så mycket som jag gör efter honom är sjukt!
Idag mår sjuklingen mycket bättre, lite ont i halsen men inget dödligt. Jag hoppade upp ur bingen vid sju o kilade ut i morgondaggen för att ta en titt på mina ägor... Läget va som jag fruktade, katastrof! så det var bara att hugga tag i verktygen o börja fixade till lite. Nu är det inte direkt Sofierostuk efter endast ett par timmars pillande i jorden, men det är dock mycket bättre än förut! Har nu satt mig tillrätta här vid min älskade lilla dator med en kopp te och ska försöka få fason på musiken till kvällens Ungpass. Jag har tagit låtar från mitt gamla, mitt nuvarande, förra terminens ungpass samt från Annas förra Baspass. Väldig blandning som jag nu ska försöka få ner på papper och in i huvudet till kl. 17.30 ikväll. Jag är fruktansvärt nöjd med mina val och hoppas att alla tycker att det blir ett roligt pass ikväll.

Låtlistan är:

Vi är på gång - A-men (mix av Ledin...)
All the small things - Blink 192
Get down - Backstreet boys
Mirakel - Niclas Wahlgren
Arash feat. Shaggy - Donya
One of the ones - Amy Diamond
I love Rock'n roll - Joan Jett
Floorfiller - A-teens
Donna Summer / Siggy Marley - Crayons
Vild och galen - Linda Bengtzing
Everybody - Backstreet boys
Electric - Leila K
Synd att du är så söt - B.A.R


Närmast på agendan står det att jag ska hoppa in i solariet, sen kommer jag till min favoritpunkt nämligen att jag ska ta en "kli"pilla o gå o lägga mig en runda =) Min kropp o min säng är som gjorda för varandra. De smälter ihop till en helhet, lixom. Sen kommer min lilla prins hem från skolan och då ska vi ha förhandlingar om eventuell förhöjd veckopeng... suck...
Resultatet av förhandlingen kommer senare att presenteras....

tisdag 8 september 2009

Alla har vi någon som vi aldrig glömmer helt. Någon som lämnar ett litet extra spår efter sig. Den som är "någon" för mig är så fruktansvärt lik "Jake" i filmen Sweet home Alabama i både utseende och sätt...
Denna låten av "Joan Armatrading" - "The Weakness In Me" är fantastisk, och texten så passande till just detta filmklipp. Hela filmen visades ikväll på kanal 5 och givetvis satt jag klistrad framför tvn med tårarna fullständigt sprutande ur ögonen.

Lyssna och njut...




Wii

Är hemma från jobb idag oxå. Passar på att fixa till lite lättare saker, sånt som man annars aldrig har tid till, typ att rensa ur underkläder, strumpor och bh. Har nu fått ihop en ICA-kasse med storlek 34 som ska dumpas i en UFF låda.. Finns säkert ngn idiot som vill ha mina avlagda trosor, hmm... Lite ångest över att allt i min garderob just nu bara är av höga siffror.. måste göra ngt åt det här innan det går alldeles för långt! 20 kilo har jag lagt på mig alltsomallt sedan jag slutade röka. Dålig hy, torrt och risigt hår samt massa håravfall och ett jävla humör är oxå några av biverkningarna sedan rökstoppet. Vet fan inte om det är värt att inte röka, har go lust att börja bara för att allt ska bli "normalt" igen...

Danny och jag hade stor diskussion igår om vad han ville ha i present och vi förhandlade oss fram till ett Wii. Egentligen så ville min lilla prins ha ett nytt Playstation, men nopp, det satte hans fantastiskt snälla mamma stopp för. Han har en ny data med hur många spel som helst, två (!) playstation2, ett Sega samt spel hos sin far. Ungen kan ju inte bara sitta still o spela hela dagarna, så därför blir det ett Wii... ett mellanting av spel och rörelse + att mamma tycker det är skit kul =)
Problemet nu är bara finansieringen av detta Wii. Ca 3000:- går denna lilla leksak på och det har inte hans lilla mamma i börsen, utan det krävs fler investerare i form av mormor och farmor. Mormor är inga problem och farmor är än inte invigd i denna affären. Man måste gå varsamt fram med den tanten, så jag planerar att lägga fram all reklam för spelet jag kan hitta samt öva in en argumentation för Wii, som hon förhoppningsvis inte kan tacka nej till.
Nu låter det som Danny är världens mest bortskämda unge, men långt ifrån. Till datan sparade han ihop ca 4000:- själv och han har gjort samma sak med de andra spelen... När jag ser att han kämpar o försöker så lägger jag till det resterande, annars känner han ju inte att han får ut ngt av sitt arbete, då det tar hur lång tid som helst för honom att spara. Han klippte gräsmattor för 50:-, sålde av sina leksaker och gamla spel på Blocket och rörde inte alls sina fördelsedags- och julklappspengar... Duktig liten kille jag har =)


Anna ringde oxå idag och fråga ifall jag kunde ta ett extra pass imorgon iform av Ung-jympan. Lotta är sjuk och hon har sitt Bas-pass samtidigt i en annan sal. Jag har nu i högtalarna på min jympamusik och ska försöka fixa till mitt vanliga junior2-pass så att det blir lite tuffare samt lägga på ett par låtar till. Spännande!
Hoppas ungdomarna hänger med ok imorgon bara. Man vet själv hur det är när man går första gången på ett nytt pass, man hänger inte riktigt med i bytena. Det tar någon gång för hjärnan att hänga med och komma ihåg rörelserna, även för oss ledare.
Det värsta är ju bara att jag själv inte är så frisk så att jag egentligen kan träna, men men.. får ta det lugnt och hoppas på att kroppen vill återgå till friskt läge imorgon eftermiddag...

Sus och jag har börjat fila lite på en Spá resa till Ungern, alternativt Estland. Vi snackade löst om det igår och om denna resa blir av så sker den i början av nästa år. Hennes mamma är givetvis oxå medräknad! Vi har inte varit utomlands tillsammans sedan 2001 då vi va i Bulgarien. Denna resa var klart oförglömlig! Allt som kunde gå fel, gick rakt åt helvete. Sjukt roligt när man ser på det nu i efterhand. Nu vill vi dock ta det lite lugnare. Vi båda är äldre och utarbetade samt har varit med om fasliga händelser de sista åren. Vi behöver definitivt komma bort på en lugn och skön resa...




Ska se om jag hittar nån ny fantastisk låt att lägga in här senare idag =)

måndag 7 september 2009

Tröttnar aldrig på detta klippet!


when the mourning comes

Tråkig, vedervärdig, hopplös och allmänt deppad...

Är hemma från jobb idag... mår sådär bra. Febern kom igår men idag är den väl inte så farlig... Magen är värre just nu. Har jordens magkatarr eller "dyspepsi" som det så fint heter på läkarnack.. Inte så konstigt med tanke på hur hela jobbsituationen ser ut för mig just nu... Jävla skitmänniskor det finns!!
Hemmalivet är väl inte det mest trivsamma just nu heller, tycker jag... Känns som man är en upptagen singel, då man endast ser sin partner ngn gång under en 14dagarsperiod... Finns både positiva och negativa sidor av det... Just idag är det endast negativt, känner jag då jag återigen ringt o "tjatat" om att jag kunde göra middag till honom o hans ungar när han slutar jobba... enbart för att man saknar så mycket att det känns som hela innanmätet håller på att rivas isönder. Kanske är man för krävande helt enkelt?... Det är hemskt när historien upprepar sig och man känner i hela kroppen hur fel saker o ting är. Vad ska man då göra? gå på sin magkänsla eller slå bort tankarna o övertyga sig själv om att det är en annan människa/människor i huvudrollen nu och att det är jag som överdriver och ser på saker o ting genom redan trasiga ögon... Det är fan att man tänker och känner för mycket.. o framför allt är rädd som en liten sparvunge.... och att man är så glá i sin Läsk som man e... och hans fantastiska så trollungar....

Snart kommer min lilla prins hem o då ska jag vara en hemsk mamma o tvinga honom hjälpa mig att rensa ut mössor, vantar o halsdukar =) Här ska vara iordning på allt sådant innan den Skånska kylan slår till.
För alla som inte bott ngn annanstans i landet tycker det är fruktansvärt här nere i Skåne på vintrarna för det blåser o att det alltid är massa slask. För oss andra som växt upp under kyligare förhållanden tycker det är himmelriket att vara i Skåne på vintern! I Arvika där jag växte upp kommer jag så väl ihåg när man mötte Therese varje morgon vid "trappan" när man gick på Centralskolan. Man stod där med istappar i hela håret o stelnat snor under näsan. Tjusigt värre! Man var livrädd för att röra sig för att håret inte skulle brytas av. Mössa var givetvis inte att tänka på... man va väl ingen mes!! Kallt satan var det och snö tamej fan överallt vilket resulterar i isbanor. Har man varit med mig när jag ramlar o sett hur jag ser ut efter en fin 180volt så förstår man att jag + hala ytor inte direkt går handihand. Visst blir det fina isbanor här nere oxå, men då snackar vi typ 3 dagar under hela året, o dom 3 dagarna kan man väl alltid roa sig inomhus... o hunden skita i trädgården... Ja, Skåne är bara för bra!

Nu ska jag fortsätta gå omkring o sakna Läsken lite till, o känna mig allmänt nerdeppad, tråkig och alldeles hopplös.

tisdag 1 september 2009

Äntligen har kvällen kommit och mörkret har sakta smygit sig fram. Här på 84an har jag nu tänt alla stearinljusen som ger ifrån sig en svag doft av vanilj, Danny har fått fläskpannkaka o äta, Maggan har varit ute på kisserunda och jag har just gjort ordning en fantastisk kopp Avika-te, som mossan handlade med sig sist hon var hemma i Värmland. Ur högtalarna skrålar så klart Lundells "jag saknar dig" alternativa versionen, som är en blandning av "hennes rygg" och "jag saknar dig"... Ett rent mästerverk! Fantastisk text, fantastisk musik! Utan tvekan den bästa låt som någonsin gjorts, enligt mig! Orginalet är lika bra, givetvis...

Imorgon börjag jag jobba 5.45 så det blir en tidig kväll. Ska snart faktiskt hoppa ner i bingen o öppna en bok. Har inte hunnit läsa på flera veckor nu. Helt vansinnigt med tanke på att jag i normala fall slukar ca 2 böcker i veckan. Har alltid tyckt mer om att läsa än att sitta o glo på tv. Hjärnan får arbeta mer när man ger sig in i det skrivna ordets magiska värld.

Lyssna och njut av världens bästa låt!