Fröken dubbel V är idag ledig från sina tåg =) Jag städar, tvättar, tänker, läser och glor på tvn om vartannat. Allt för att låta tiden gå och för att försöka få tankarna på allt annat än alla problem som fyller hela min värld för tillfället.
Något positivt som hänt är väl att jag börjat plugga igen. Bara en komvuxkurs, men det är ju alltid ngt. Har sökt in på kurserna som jag missade förra terminen i Arbetsvetenskapen. Hoppas på att komma in igen så att man blir klar med sin utbildning ngn gång som personalvetare. Det går inte att jämföra pluggandet på komvux och högskolenivå. Mycket mer "tänk" på högskolenivå och mer "inpräntning" på komvuxnivå, om ni förstår.
Jag har oxå gjort som skrev jag skulle göra, nämligen att tillbringa mesta delen av min fritid nere på Friskis. Igår var jag dock inte där och jag bröt fullkomligt samman på kvällen när jag pratade med mitt... X. Vad konstigt det känns att säga/skriva det. Lika bra att vänja sig väl... Vet inte om det hade med träningen att göra, men det är ju vetenskapligt bevisat att träning och humör går hand i hand. Man blir inte lika deprimerad när man tränar, tvärtom. Man utsöndrar massa "glädjeämnen" i hjärnan som får oss att må bra.

Åter till ämnet, Friskis. Jag har tränat som bara den och det har gett resultat på vågen. Kanske har ett kraftigt minskat matintag hjälpt till, men skitihop, vågens siffror börjar iallafall gå åt rätt håll, neråt =)
Idag ska jag ha mitt fantastiska junior pass igen, dom är så underbara mina små ungar. Dom kommer som trogna hundar varje vecka och verkar tycka att det är ganska roligt. När jag ser en människa som rörsig och tar hand om sig själv tänker jag alltid att de är så starka människor. Dom bryr sig och tycker om sig själva. Det är viktigt, så fruktansvärt viktigt för att överhuvudtaget kunna ge ngt till ngn annan. För är det inte det livet går ut på? att ge så mycket av sig själv till ngn annan och få tbx? inte att bara ta o ta..

En vän till mig sa för ett tag sedan att hon skulle börja bli elak och självisk, för då får man det bra. Jag funderar starkt på att anamma hennes tankesätt! Jag tycker själv jag gör allt (nästan) rätt. Jag bryr mig om andra, jag försöker ställa upp på allt och alla, jag vårdar mina vänner så väl jag kan, jag sköter mitt/mina arbeten, jag skänker pengar till välgörenhet, jag köper för fan alltid med mig ngt att käka till de hemlösa på Malmö Centralstation och här på Knutpunkten samt åt dom som alltid står utanför Willys och OJ. Jag tänker på naturen och försöker vara så politiskt insatt som jag bara kan, jag vill vara med att påverka vår värld så att kommande generation ska få det bra, om inte bättre än vad vi har haft och jag gör detta genom att utbilda mig själv, då jag starkt tror på att kunskap ÄR makt! Jag anser mig själv vara relativt godhjärtad, jag ser mig själv som snäll och jag har mer kärlek i mitt hjärta än vad jag många gånger kan hantera. Jag vill inte ha ngt extravagans, jag nöjer mig med det enkla i livet och det som faktiskt betyder ngt i slutändan, nämligen ett mänskligt erkännande av kärlek. Jag tar hand om mina djur på bästa sätt jag kan, fast jag faktiskt inte valt att skaffa dem själv. Alla mina djur har varit "hittedjur". Ngn har inte velat ha dom och jag har inte kunnat se på när de bara kastats iväg, som en förbrukad vara. Jag älskar verkligen mina små lurviga vänner och jag tänker göra vad jag kan för att de ska få ett så bra liv som de kan få.
Vad jag vill ha sagt är att alla de människor jag "känner" som betet sig som ett par jävla svin, de som inte ser längre än till sig själva och inte lyfter ett ögonbryn för sin omvärld, de lever fanimej ett lugnt familjeliv, de har bra arbeten och ett stort umgänge. Allt det som jag vill ha, har dom, och det gör mig nu så jävla irriterad. Jag ger alla en chans och ingen ger mig en, just så känner jag det nu. så jävla nedrigt. Jag är så bitter i vissa stunder just nu och jag håller fullständigt med min vän då om att de goda får skit, medans de onda får ostbrickan.
Jag var och klippte mig igår hos en vän som jag känt sedan dagis tiden. Hon sa att jag var tvungen att börja tänka på mig själv, men va fan, det är ju det enda jag gör just nu. Inte på mig själv kanske, utan på mitt eget öde. Jag tänker o jag tänker och jag är helt klar över vad jag ska göra de närmaste månaderna. Jag är ingen planeringsmänniska så att kunna planera månader framåt är en stor bedrift för mig. Jag ska plugga resterande av året, gå ner i vikt igen så jag blir "normala" Mia. Jag ska få ordning på mitt hem som just nu är kaos, en hall utan lister, massa maskiner som är trasiga och ett köksgolv som ska läggas klart. Jag ska be (ja, jag e faktiskt polare med jesus) varenda kväll om att jag snart får fast jobb så jag slipper oroa mig för den ekonomiska biten och jag ska ge all den kärlek som Läsken inte vill ha till min son istället. Detta är mina löften till mig själv för det resterande av år 2009.

Jag är så fruktansvärt bitter just nu och det är inte riktigt likt mig.
Hoppas på att kunna slänga in ngt inlägg här som går i en positiv riktning snart =)



Åter en fantastisk låt som de senaste veckorna gått på repeat i mina högtalare.... Lyssna o njut =)