Det finns ett ställe där hela jag får ro i kroppen och det är på Friskis. Jag har kommit på att jag tillbringar mer tid än vad som är normalt just nu på gymmet. När jag står på löpbandet eller på orbitreken (har ingen aning hur det stavas) så försvinner allt som gnager i min, just nu, trasiga själ. Det är en underbar känsla att känna musklerna bli totalt utpumpade och när man inte tror man klarar mer så kommer man in i ett stadium som ligger långt bortom tid och rum. Det är så svårt att beskriva med ord,,,, men fantastiskt är det. Alla människor som är där uppe verkar vara så bekymmerslösa. Kanske har alla samma känsla som jag har när de tränar,,, man svettas ut bekymmerna...

Mina vänner, som givetvis är de bästa i världen, har ännu en gång visat prov på hur underbara de verkligen är. Ullis kom igår till mig med matkassar och 2 vinflaskor. Hon tyckte att jag inte skulle sitta ensam och må dåligt. Jag mådde så fruktansvärt dåligt i går, elakheterna nådde sitt klimax och jag bröt fullständigt samman. Jag måste nu erkänna för världen att jag är så fruktansvärt sårad, lurad och utnyttjad och jag har varit så dum så att jag inte fattat ngt av det förut.
Jag och Ullis satt uppe halva natten, klämde givetvis nästan båda flaskorna och ältade sönder alla problem till molekyler, ihopp om att de bara skulle försvinna sådär, poff,,
Sus, som är min bättre hälft, hon har oxå gjort vad hon kunnat för att få mig att må bättre,,
Fantastiska vänner! Jag vet inte vad jag gjort utan er...

Nu har jag just kommit hem från gymmet igen. Jag och Ullis har rört på oss i över 2 timmar. Jätte skönt! Imorgon är det jobb som gäller igen,,, 4.41 stämplar jag in och ska sitta jour till 10.41,,, sen blir det väl Friskis och löpbandet igen som gäller.

En mening som jag gått o "sugit" på hela dagen är
"Vi blir vad vi väljer, vi blir vår ensamhet"... Fantastiska Uffe....